Etiketter
Fan.
Jag vill skriva ett positivt inlägg.
Inte gnälla om omständigheter som gör att jag pluggmässigt gång på gång tar ett steg framåt och två tillbaka. Inte gnälla om betongväggar, som är så infernaliskt hårda att min julklappsmaskin inte rår på dem. Inte gnälla om tiden som bara rinner mig ur händerna. Inte gnälla över orosdjuret i magen som gnager och krafsar.
Men det går liksom inte så bra.
Kanske hade det gått lite lite bättre om jag hade tagit kort på den hjärtformade pajen, som vi åt till middag.
Eller om jag hade kommit ihåg att ta kort på krokarna som faktiskt sitter som en smäck på hallväggen nu, sedan jag och slagborren blev sams och Barbatönt var en snällskling och köpte plugg i rätt storlek.
Eller om jag kanske hade bifogat ett kort på min nya frisyr och mitt nya (ickeblonda) hår.
Några rader om hur kul det har varit att se en gammal kompis i Halv 8 hos mig hade varit på sin plats.
Tyvärr lyckas jag inte få ner några ord om allt det där braiga, utan att det känns krystat, eller tvunget. Orosdjuret krafsar för mycket. Det snurrar och surrar lite mycket i huvudet.