Barbafjant testar (kanske) vidare

Jag har tidigare nämnt att jag gillar att testa nya grejer. Inte som i att hoppa fallskärm eller äta levande insekter (även om jag skulle kunna tänka mig båda de där grejerna, bara för att) utan som i att jag testar yoghurt, kontaktlinser och telefonsvarartjänster i mobilen.

Nu är det dags för en ny spännande produkt att prova och utvärdera. Smartson, som är de som arrangerar testerna, tycker att jag ska tipsa om dem och det gör jag gärna, eftersom jag tycker att det är så himla kul. (Okej, kontaktlinser var väl lite mer spännande än yoghurt. Och jag är lite ledsen att jag aldrig får testa saker. Trädgårdsredskap, barnvagn och bärsele är några av testerna som jag inte har kommit med i. Men lite yoghurt är ju också skoj!)

Klicka här för att komma till ansökningssidan.

Drickyoghurt som ser ut som öl. Kan väl aldrig vara fel?

Annonser

Kycklingköttbullar

Jag kommer inte riktigt ihåg när det var – kanske höstlovet 2010? – som syrran och hennes kids var och hälsade på. Jag vet inte om det berodde på att syrran är virrig och hade glömt att avbeställa veckans matkasseleverans, eller om hon ville vara lite snäll mot kyrkråttorna och ta med mat utan att verka som att hon kom med allmosor… En av rätterna som hon hade med recept på och ingredienser till var kycklingköttbullar. Svingott!

Tyvärr ser receptlappen ut att ha blivit både tappad i en smutsig vattenpöl, överkörd av ett gäng bilar och slutligen torkad i tumlare. Sanningen är nog mer att det från början var en rätt kass kopia och att den sedan har drabbats av kocken Barbafjant in action. Istället för att bara skriva in receptet i ett worddokument kan jag ju bjussa på det här.

Kycklingköttbullar
400 gram kycklingfärs
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 msk mango chutney (2 tsk enligt originalreceptet)
½ tsk sambal oelek
rivet skal från 1 citron + saft från ena halvan
(Det står inget om salt i originalreceptet, men jag vräkte i en tesked ungefär.)

Blanda finhackad lök och pressad vitlök med övriga ingredienser. Forma små bollar så gott det går med den kladdiga smeten. Stek i sisådär en matsked smör i sju minuter på medelvärme. (Så står det i receptet. Själv råkade jag brassa på på högsta effekt några minuter, för att sen hälla på en skvätt vatten, stänga av plattan helt och gå och amma i en halvtimme. Kan ju låtsas att jag gjorde det med flit.)

Enligt originalreceptet ska man servera ruggigt goda ugnsrostade grönsaker till, men det hade jag inte ork med idag. Istället blev det ris med mango. (Okej. Jag hade glömt att ta fram mangon att tinas i tid. Så jag lade de frysta bitarna på det varma riset. Väldigt listigt!)

Om man ska lägga upp matbilder på bloggen borde de kanske se mer aptitliga ut än så här… Men jag var faktiskt jättehungrig! (Jodå, jag har redan ätit lite när bilden tas. Proffsigt bloggkort, verkligen.)

Dessutom en apegod sås till. Den gör man såhär:

Apegod sås 2 dl matlagningsyoghurt (jag använde smetana – har aldrig testat det förut, men kommer definitivt göra det igen!)
½ msk mango chutney (eller kanske mer 1-2 msk…)
2 krm sambal oelek
2 krm salt
½ tsk curry

Hur man gör? Tja, mäter upp allt i en skål, rör runt och sen är det klart!

Om man vill göra jättegoda ugnsgrönsaker gör man såhär:

Ruggigt goda ugnsgrönsaker
200 g morötter
200 g palsternacka
150 g rotselleri
½ kg potatis
½ zucchini

2 msk olivolja
1 pressad vitlöksklyfta
½ msk vitvinsvinäger
1 msk honung
½ tsk sambal oelek
salt, peppar

Sätt ugnen på 225°. Skala rotfrukterna (utom potatisen om du gillar den med skalet kvar) och skär i stavar. Dela zucchinin i halvmånar. Bred ut i en långpanna. Blanda ihop dressingen och häll över grönsakerna. Låt stå i ugnen ungefär 20 minuter, eller tills grönsakerna känns klara.

Sen är det bara att göra som värmlänningarna säger: Vri’ å ät!

Smolk i glädjebägaren

Jag fick lite tidigare idag ett jätteroligt mail! Jag har vunnit en tävling, där priset var att få gå på nypremiär av Tigers film i Stockholm. Vanligtvis hade jag aldrig varit med och tävlat, eftersom premiären är i Stockholm, drygt 30 mil härifrån, men eftersom vi faktiskt ska dit den här helgen tänkte jag att det kunde vara värt att testa lyckan.

Priset gäller två vuxna och två barn. Det ena barnet var ju givet – äntligen en chans för mig och Helmer att göra något på tu man hand! Men vem skulle mer få följa med? Kusin F såklart! Det är bara sex veckor som skiljer honom och Helmer, så de skulle kunna vara jättetighta om det inte vore för det geografiska avståndet som gör att vi ses bara några enstaka gånger om året. En av de få gångerna är nu i helgen, då vi ska ha överraskningsfest för en av syrrans ungar som fyller 13. (T R E T T O N ! Det innebär att jag är cirka hundra!) Min plan var perfekt: överraskningsfest på lördag, nypremiär på söndag och sen åka hemåt.

När det visade sig att jag faktiskt vunnit (*glädjeskuttar lite*) ringde jag omedelbart svägerskan för att berätta de glada nyheterna. Då har de fulingarna bokat tågbiljetter – icke ombokningsbara – och lämnar Stockholm redan på söndag förmiddag. Jag förstår verkligen att de  inte är så sugna på att köra de 50 milen mellan Stockholm och Göteborg, särskilt som hon är gravid i v. 35, men ändå. Så himla trist, för det hade varit fantastiskt roligt att gå med just F och hans pappa. (Min storebror alltså, som jag senast jag var på bio tillsammans med 2000, då vi såg The Beach. Bra bok och usel film, om jag inte minns fel.)

Nu hoppas jag verkligen att det går bra att ha annat sällskap med sig, även om det inte blir F som i motiveringen. Vilket äventyr för en blivande fyraåring och hans mamma! (Och för den kusin som förhoppningsvis får följa med istället för F!)

Livskris

Jo alltså. Jag håller på och har nån slags livskris här, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Egentligen vore det kanske bra att vrida och vända lite på tankarna här i bloggen, men om jag skulle skriva om det så är det ju på riktigt och det är väldigt läskigt.

Nöjer mig med att skriva utkast än så länge. Och älta älta älta med Barbatönt också. (Tack för dina öron och kramar.)

 

PS Ingen kärlekslivskris, utan en annan sort är det alltså.

Perspektiv

Häromdagen kom jag att tänka på en lite larvig sak som hände under Stellas förlossning, innan allting blev kaos och jag katastrofsnittades.

Till middag den kvällen åt vi mat med fullständigt obscena mängder vitlök. (Det blir ofta så när jag kommer igång.) Med andra ord var min andedräkt ganska …skarp, kan vi säga. På grund av det tyckte jag att det var jättepinsamt att profylaxandas och försökte liksom hålla tillbaka med flåsandet, trots att det hjälpte väldigt bra.

Jag minns att undersköterskan skrattade åt mig, som först bad om min väska (läs: var smått hysterisk för att jag inte fick väskan fort nog) för att leta rätt på tuggummi och bara en kort stund senare bad om hjälp att spotta ut det. Det visade sig nämligen vara väldigt knepigt att tugga tuggummi och suga i sig lustgas samtidigt!

Lite av lösningen ligger väl i och för sig i den där sista meningen  – jag började ta lustgas och slutade bry mig om hur jag luktade. Ja, och sen gick det ju som det gick och en stinkande mun var inte längre något att bry sig om.

Problem och lösning

Problem: skallighet – eller åtminstone sjuhuhukt högt hårfäste – pga hormonturbulens i kroppen.

Lösning: klippa femåringsfrisyr som drar uppmärksamheten åt ojämnhet istället för skallighet.

Mycket nöjd. Gillar att sporta femåringstilen helt enkelt.

32 eller 5? Vore det inte för rynkorna skulle man aldrig kunna gissa!

Hipp hurra!

Jag fick precis sms från min lillestyvsyster att hennes bebis äntligen är ute! Två veckor efter beräknat datum kom han, så det var sanneligen dags för honom att komma ut.

Några mil (sisådär 30) söderut bakar min svägerska bulle för fullt. I juli är den beräknad att fira sitt livs första födelsedag.

Med andra ord är småkusinerna väldigt små än så länge, men jag kan ändå inte låta bli att se fram emot hur det kan vara om några år. Storkusinerna som är födda -97 och -99. (Perfekta barnvakter när en annan vill sörpla rosé. He he.) Mellankusinerna i maj och juni -08 och så tre stycken som är födda i år. Snacka om bullerbyidyll! (På Stellas namngivning senare i år lär det väl snarare vara bebisskrikkaos, men men…)

 

Plötsligt händer det

Det är ju inte direkt var dag man köper smycken från ellos, men idag råkade visst den här sötnosen dimpa ner i brevlådan.

Vardag

Jag såg en lapp i trappuppgången, att någon ville sälja sitt golv till balkongen, sågat och klart för att passa de konstiga vinklarna. Några sms (och en dryg tusenlapp) senare var golvet hemma hos oss!

Titta! Morötterna börjar komma upp!

Lillasyster provar storebrors nya hatt…

Korvpaus under en lång bilresa.

Nail fail

Köpte nagellack idag.

I affären: åh, så fint med skimrande ljusrosa! Lite romantiskt men ändå med karaktär.

Hemma, med nagellacket på naglarna: men vafan! Jag ser ju ut som mormor!

(Har letat efter bilder på nätet, men hittar ingen värd att sno. Och på bilderna jag tog själv såg jag mer ut som 80-talsluder än mormor.)