Vårtecken

Egentligen är det väl för sent för vårtecken. Kanske borde man kalla det snart-slut-på-terminen-och-dags-att-lägga-sig-till-med-coola-vanor-som-egentligen-inte-är-särskilt-coola-tecken?

Hur som helst så såg jag nyss någonting, som visserligen försiggår året runt.

Men lite extra när det är varmt ute.

Nämligen stod ett gäng fjortisar nere på gården och tjuvrökte förut.

För varför gömmer man sig på en helt skyddad innergård för? Om inte för att tjuvröka?

Nåja. Så länge de inte gör något med min cykel så får de väl stå där och vara coola.

Men om jag ser någon pilla med den – då jäklar!

(Jag sitter här som en annan kärring och spejar ut genom fönstret på fjärde våningen. Och om jag ser någon vandal blir jag extra kärringaktig och börjar skrika genom fönstret (har hänt en gång…) eller springer ner och ut!)


Förresten. I nya lägenheten. Som jag längtar till rätt mycket. Finns det cykelförråd!

Annonser

Inte så listigt

Om inte alltför många timmar kommer storebror G hit. Tills dess ska jag hunnit kommentera en miljard (eller kanske snarare 36) diktanalyser. Och ytterst gärna ska jag ha städat (läs: sanerat) lägenheten också.

Apropå det: fasiken, vad jag längtar efter att flytta! Visserligen kommer det bli mer att städa. Men av erfarenhet vet jag att det inte blir lika stökigt om jag har lite mer utrymme att sprida ut min skit på.

Nåja. För att fortsätta vara en slöhög ett tag till tänkte jag fylla i en liten lista! Ett mycket trevligt tidsfördriv tycker jag!

Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
Tre saker tror jag. För det första att jag har så många vänner och är så omtyckt som jag faktiskt är. För det andra att jag fortfarande har lika usel självkänsla som när jag var 3, 10, 14 etc. Jag hade nog räknat med att den skulle bli bättre med åren. För det tredje att jag och min mamma har en så bra relation.

Mitt liv skulle bli lättare om?
Mina allergier och min hudsjukdom försvann. Då skulle jag slippa mediciner, salvor, klåda, rinnande (eller uppsvullna) ögon och blodiga lakan och kläder. Samtidigt skulle jag kunna använda vilket schampoo som helst, vilken tvål som helst, vilken duschcreme som helst och vilket tvättmedel som helst. Och hudcreme skulle jag kunna välja efter doft och inte fettprocent. Kanske till och med strunta i att smörja in mig! (Nu smörjer jag 1-6 gånger om dagen.)

Min hemliga last?
Majs. Kanske inte direkt burkmajs i en kackig sallad. Men nykokta majskolvar med smör och peppar. Eller grillad majs… Eller bara en stor skål med nykokta majskorn och ingenting!

Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
Mina väldigt stora händer! Långa krokiga fingrar och märkliga solfjädersformade naglar. (Har jag hört från en manikyrist.)

Oanad talang?
Kan spela Genesarets sjö på blockflöjt! Töntis spelar gitarr till. (Familjen mongo in da house, skulle vi kunna kalla gruppen…)

Världens viktigaste fråga just nu?
Vara seriös mitt i ett blaj-test?! Näe. Den här bloggen är oseriös per definition. Vill man läsa om klimatfrågor, fördelningspolitik, jämställdhet eller andra viktiga ämnen skriver andra så mycket bättre om det!

När drar du en vit lögn?
När jag inte vill bli avslöjad. Typ.

Vilket var ditt första jobb?
Jag räknade röster på valet 1998.

Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
Mat. Nödvändigt och (oftast) väldigt gott.

Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag inte tar saker på så jäkla stort allvar. Det finns så många andra som gör det.

Mitt bästa köp?
Datorn. Jag har visserligen andra prylar som jag verkligen gillar, men den har jag betalat alldeles själv, för pengar som jag varken har lånat eller fått.

Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
Ingenting troligtvis. Jag tycker inte om oväntade besök. Svarar oftast inte om det ringer på porttelefonen, om jag inte vet att jag ska få besök alltså…

Vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?
En dag fylld av ingenting. Jag har till och med lättare för att komma ur sängen aptidigt på morgonen när jag ska till ett astrist jobb och det spöregnar.

Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Att jag fortfarande lever. Det vore så mycket lättare att inte göra det.

Något äckligt. Något gott.

Jag inleder med det goda. Så kan känsliga tittare byta kanal sen!

Kladdkaka.

Om inte det är det godaste som finns så är i alla fall kladdkakesmet det!

Imorgon är min sista dag på praktiken, så jag tänkte att det kunde passa sig att ta med något gott till fikat. Då blir det såklart kladdkaka, eftersom jag i princip kan baka det i sömnen. Något mer avancerat än så orkar jag helt enkelt inte…

Jag vet inte vad det är som är så magiskt i kombinationen smör / socker / kakao / mjöl / vaniljsocker / salt / ägg. Men nånting är det. Helt klart.

Jag önskar att kladdkakesmet fanns i botten av kostpyramiden!



Nå. Till det äckliga.

Sluta läsa, alla som tenderar att må illa av äckel-päckelberättelser.

Jag har haft en infektion i ett nagelband hur länge som helst nu. (Hur länge som helst = två veckor ungefär. Vanligtvis brukar det gå över på tre dagar.)

Jag har haft på alsolspritsförband, sådär som jag brukar när det går över jättesnabbt. (Jättesnabbt = nyss nämnda tre dagar.)

Men ändå är fingret lika gul-rött och svullet. Tack och lov är det i alla fall inte lila längre. Det var läskigt.

Jag är en sån där människa som har svårt att låta saker vara.

Jag klämmer på finnar. Drar i konstiga hårstrån med pincett.

Och idag.

Tryckte jag in en nål i min gulröda fingertopp.

Och klämde lite.

Och ut kom en vårflod av var.

Ett tag funderade jag nästan på att ta kort på snusket.

Men någon måtta får det vara.

Till och med på mina äckligheter.

Bekräftande av en fördom

Båda mina föräldrar är lärare. Därför finns det ett antal myter om läraryrket som jag aldrig har gått på.

Hur mycket ledighet lärare har till exempel. Det pratas mycket och ofta om lärarnas långa sommarlov. Sällan (eller rättare sagt: aldrig) har jag hört någon nämna att en kärnämneslärares (t.ex. svenska och engelska) arbetsvecka är 45 timmar och att karaktärämneslärarna (ämnen som livsmedelskunskap, charkuteri) arbetar någon timme mer än så. När jag jobbade inom vården var normalveckan 37.5 timme. Ganska stor skillnad, men jag hörde sällan någon lärare vara avundsjuk på min korta vecka.

Alla regler om övertid, som jag har lärt mig under mina två år inom hemtjänsten, kan jag bara glömma när jag börjar arbeta som lärare! Det tar tid att rätta inlämningsuppgifter, så är det bara. Och ingen tänker betala mig för att det tar längre tid än jag har betalt för. Att elever springer i lärarrummet med frågor, så att lunchrasten blir 5 minuter lång istället för 20 är också något som man får acceptera.


Hmm… Jag kom lite ur spår nu! Jag blir så lätt upphetsad när jag kommer in på sånt här!

Fördomar om läraryrket var det ju som jag pratade om.

(Eller skrev, om vi nu ska vara riktigt sanningsenliga.)

En fördom, som kanske framför allt elever hyser, är att lärare sitter och häller i sig kaffe och vräker i sig tårta varenda rast.

Ack! Så sant det är ibland.

Idag har jag knappt gjort nånting vettigt.

Visserligen har jag haft lite avslutning med en klass, med tanke på att det är sista veckan som jag är ute på praktik.

Men annars har jag mest druckit kaffe. Eller varm choklad. Eller ätit en chokladboll. Eller en bulle. Eller sneglat på en tårta, men insett att jag faktiskt inte kan pressa ner minsta lilla bit.

För att väga upp det hela åt jag ett päron också.

Jag gillar verkligen onsdagar!

Onsdag = konferensdag = fikadag. (Samt påfyllning-av-frukt-i-lärarrummet-för-att-döva-dåliga-samveten-dag…)

Tidsfördriv

Jag har egentligen bara lust att gnälla, gnälla, gnälla.

Jag har en – på något bisarrt vis nästan beundransvärd – förmåga att vända något dåligt till något ännu sämre. Om en dag börjar dåligt kan man vara nästan säker på att jag lyckas få den att sluta uselt.

Men eftersom jag redan ältat min egen uselhet tusen gånger om och om igen för mig själv hela dagen så blir det något så orginellt som en lista här…

Alla goda ting….?

3 saker jag haft sönder som inte var mina:
1) X antal vinglas.
2) Sjuttielva dörrar, när jag blivit riktigt arg. Antingen har jag sparkat eller slagit sönder dem. Omväxling förnöjer…
3) Ett soffbord, när jag skulle skoja lite och det visade sig att varken bordet eller dess ägare tålde skoj…

3 skitsaker jag fått i present:
1) Kan inte komma på någonting! Får jag bara bra saker, eller är jag ovanligt tacksam??
2) –
3) –

3 böcker jag läst:
1) Den vidunderliga kärlekens historia
2) Alla familjer är psykotiska
3) Brott och straff

3 filmer jag inte fattar att jag sett men faktiskt gillade:
1) Sagan om ringen-trilogin. Egentligen inte direkt min te-kopp, men jo. De var bra.
2) Eeeh… vad heter den, Töntis? Legend of the drunken master?!
3) Den galopperande detektiven 2. Jag hatar verkligen Jim Carrey, och tycker att ettan är skitlöjlig. Men tvåan blir så löjlig att jag tycker om den.

3 saker jag stulit:
1) Shotglas på Platens.
2) Cocktailglas på Harrys.
3) Ätpinnar på en restaurang i Linköping.

3 ställen jag spytt på i fyllan:
1) Sverige
2) Tyskland
3) Tjeckien

3 tillfällen när jag träffat polisen:
1) En kompis till mamma var gift med en polis förut. Han hade stort rött skägg och var väldigt cool.
2) När de gick runt i parken och hällde ut en massa fjortisars medhavda dryck. När poliserna kom fram till mig och Kakan nickade de lite åt våra rödtjutsfyllda muggar och konstaterade ”Läsk, va?”, blinkade lite och gick vidare.
3) När de hade alkoholinformation nån gång på högstadiet.

3 låtar jag gillar som ni aldrig hört:
1) Sigur Rós – Viðrar vel til loftárása (En länk till videon. Sju minuter lång. Värd varje sekund. Det är sällan jag gråter till en musikvideo. Här forsar floder.)
2) R.E.M. – One (cover på U2-låten alltså)
3) Teddybears STHLM – Purple Rain (cover på Prince-låten)

3 saker som får upp min puls i 140+:
1) När jag blir förbannad (Händer oftast framför tv’n nuförtiden, ganska skönt med en hög toleransnivå. Framförallt blir det billigt när man flyttar och slipper ersätta söndersparkade dörrar…)
2) Åka berg-och-dalbanor
3) Cykla uppför helvetesbackarna hem till mig

Barbaful-och-grinig

Idag har inte varit någon överdrivet bra dag.

Jag inledde starkt med att försova mig, och därefter har det väl i princip bara gått utför.

Egentligen hade det inte behövt vara så misslyckat att försova sig, men just idag var det nog det sämsta jag kunde göra. Nämligen är min handledare ledig (eller rättare sagt: undervisningsfri) på tisdagar, så att jag får hitta på någon egen aktivitet till mig. Idag skulle jag följa med SFI (svenska för invandrare) på studiebesök någonstans. Jag kunde absolut inte komma ihåg vart det skulle!

Om jag bara skulle till skolan hade det inte varit några problem. Då hade jag kunnat kasta mig på cykeln och bara kommit en kvart för sent.Men nu var det kört. Det är liksom lite svårt att ta sig till vilket ställe som helst…

Efter den usla starten har jag mest varit grinig och gått omkring hemma och varit ful.

Livstecken i form av ett väldigt kort blogginlägg

Igår var det kalas. Det var roligt.



Idag har det inte varit alls lika roligt…

Lördagsfunderingar

En gång i tiden, för några år sedan, hade jag en hemlig stående önskan högst upp på alla mina önskelistor inför jular och födelsedagar. Jag önskade mig en lobotomering.

Det verkade så skönt att bara skära bort nånting i huvudet, och sedan slippa tänka. Jag hatade verkligen att tänka. Vad jag än tänkte så var det dåliga, hatiska tankar. Alltid riktade mot mig själv. Vad som än hände så var det alltid mitt fel. Och om någonting positivt råkade inträffa så var det sannerligen inte min förtjänst. Nej, då var det bara tur, eller slump, eller någon annan som egentligen skulle tackas.

Var jag arbetslös så hatade jag mig själv för det. Vilken idiot som helst kan ju faktiskt få jobb!

Om jag pluggade och inte klarade studierna så var jag dum i huvudet. Vilken idiot som helst kan faktiskt lära sig morfologi / algebra / alla delstater i USA!

När jag har haft jobb, och någonting har gått fel så har det såklart varit mitt fel. Vilken idiot som helst kan göra en smörgåstårta på en kvart!

Väldigt många av de där tankarna har försvunnit. En del är borta helt och hållet, andra ligger liksom och lurar i bakgrunden. Redo att komma fram och spöka i mitt huvud när helst det går motigt för mig.

För tillfället (eller rättare sagt: sen en månad tillbaka) är min ekonomi helt åt helvete usel. Det som känns så extra jävligt är att jag ringt, minst, en gång i veckan till mitt extrajobb och frågat om inte någon är sjuk eller ska vara ledig. Svaret har alltid varit nekande, men de ska ”såklart ha mig i åtanke om det händer något”.

Till en början tänker jag logiskt. Jag vet ju hur det är i vården. Om man säger nej mer än en gång så blir man mindre populär som vikarie. Och när jag höll på som mest intensivt med litteraturkursen i våras sade jag nej. Mer än en gång. Alltså ringer de till någon av de andra vikarierna i första hand. Inte till mig, som ”alltid” säger nej.

Det är den logiska förklaringen.

Tyvärr funkar inte den i mitt huvud.

Istället tänker jag att jag har gjort något fel. Senast jag jobbade glömde jag säkert att ge någon av tanterna mat. Och jag vet ju faktiskt helt säkert att jag inte lade fram rena kläder till den tant som hade spillt ner sin blus. (Och det ska man faktiskt göra; lägga fram rena kläder så fort man slänger de smutsiga i tvättkorgen.) Kanske har jag till och med glömt att ge någon medicin!

Jag anklagar mig själv så mycket att jag väl snart kommer tro att någon av tanterna har dött på grund av mitt slarv!

Jag hatar att mitt huvud funkar så här. Varför kan jag inte bara få tänka logiskt. Lära mig inse att allting dåligt som händer inte alltid är mitt fel. Och att bra saker som inträffar faktiskt kan vara något som jag ska ha cred för.

Jag önskar mig inte längre en lobotomering.

Bara lite bättre självkänsla.

Finns det på Tradera, månne?

Grinolle

Man ska tydligen inte vara för nöjd. Det kan jag konstatera efter gårdagens morgoninlägg.

Jag promenerade glatt iväg till den aktivitet som var inplanerad istället för min ordinarie praktik. På torsdagar är nämligen min handledare ledig och jag får leta upp någon annan verksamhet att studera. (Jag har bl.a varit i köket, på komvux och på svenska för invandrare.)

När jag kom till stället där jag skulle vara tittade de mest oförstående på mig. Det visade sig att det inte pågick några lektioner längre, utan bara betygssamtal och liknande. Så det var bara för mig att traska hem (till Töntis) igen.

Där tänkte jag sätta mig och vara jätteduktig.

Och det var jag också.

I flera minuter.

Sen lockade datorn mer.

Och så var jag såå himla trött. Och mådde inte alls bra.

Tänkte att en tupplur nog skulle göra mig gott.

Jag vaknade nästan fem timmar senare!

Och mådde inte särskilt mycket bättre när jag vaknade.

Fasiken. Om jag bara kunde bli sjuk på riktigt! Jag är så fenomenalt trött på att ha lite ont i halsen, lite ont i huvudet, lite lock för öronen, lite feber och känna mig lite allmänt risig! Nu har jag till och med tappat räkningen hur länge det har varit så här. Tror att det är sex veckor.

Nåja.

Nu är det snart helg, med allt vad det innebär.

Pussa Barbatönt! Gå på kalas! Förtränga praktiken och studierna ett tag!

Det låter som en plan.

Det luktar get-dret!

Jag äälskar verkligen sovmorgnar!

Särskilt dagens sovmorgon, som har varit riktigt lyckad.

Eller ska jag kalla den misslyckad? För man brukar väl ändå sova länge när man har sovmorgon?

Så fort jag slog upp ögonen i morse kände jag en brutal panik flaxa upp i kroppen! Hjälp, jag var så trött igårkväll att jag glömde bort att ställa väckarklockan! Det är knappt att jag vågar kika på urtavlan. Tänk om jag missat en hel skoldag!

07:00 visar mobilklockan.

Jag vaknade alltså en och en halv timme innan den tid som min klocka skulle ha ringt om jag kommit ihåg att ställa den på väckning.

Istället för att somna om läste jag ut Bitterfittan.

I löööv att ligga på mage i sängen och läsa!

I största allmänhet har dagens aktiviteter varit väldigt stillsamma. Koka gröt. Äta gröt. Lukta apa i munnen pga mjölken på gröten. Fundera på att återgå till havremjölk istället. Msn’a lite. Snyta ut trehundra liter snor. Nysa arton gånger. Tycka synd om mig själv som aldrig blir frisk.

Etcetera, etcetera.

Snart är det dags att knata iväg till praktikskolan.

Ska bara borsta tänderna tusen gånger först.