92. Kväll med rosé – det är visst sommar

Och så ligger jag äntligen på soffan. Läser bok (Igelkkottens elegans av Muriel Barberry). Ett glas rosé inom räckhåll. Småfull efter några få klunkar. (Hej småbarnsmamma!) Barnens skålar fortfarande framme. Orkar inte plocka bort dem.

91. Livet på landet

Det är någonting oerhört tillfredsställande med att ta på sig en stickad tröja, matcha den med gummistövlar (och gärna ha ett par byxor till!) och sen gå ut och klippa ner små träd som nog egentligen mer är sly än träd.

Annars händer inte så mycket här ute. Och det är väldigt skönt, må jag säga!

90. Snart på väg

Just nu sitter Helmer i köket och skriver ett brev (jag vet inte hur det gick till, men plötsligt kan ungen skriva och läsa!) till stugan!

Han längtar alltså så mycket efter att åka till sommarstugan att han skriver ett brev till den, där han berättar hur kul det ska bli att ses snart igen! Den ungen alltså! ❤

89. Utför

Det går verkligen bara sämre och sämre med mitt varje dag-bloggande.

Jag har inte ens vett att skämmas över det längre.

Eller jo. Egentligen har jag väl det, eftersom jag publicerar i efterskott för att snygga till.

88. Bråttom värre

Klockan är 23:58. Eller om den hunnit bli 23:59.

Bäst att klicka ”publicera” fort som fan!

Mvh

hon med tvångstankar

87. Att komma hem

Igår hade jag tänkt försöka få mina barn att fira mig lite på mors dag. Jag jobbade ju hela dagen, dessutom 23 mil hemifrån, så något fysiskt firande var inte aktuellt. Nån minut i telefon däremot. Det skulle ju kunna gå fint.

I alla fall i teorin. Med några andra ungar än mina…

Det var mest vrål och skrik när vi hördes av igår. Inte skrik som i ”vi saknar dig mamma”, utan mer ”hen tog min leksak så nu slår jag ihjäl henom!”.

När jag, efter en fyra timmar lång tågresa äntligen kom hem var monsterna från igår utbytta mot en lite hyllningskör – till min ära! Barnen kunde inte få nog av gos och kramar. Inte jag heller!

Vilken tur att jag både har världens sämsta minne och är världens minst långsinta person! (De där två går hand i hand…) Mina små göllungar!

86. I demokratins tjänst

Idag jobbar jag med valet hela dagen.

(Lite ljug pga rast 12-17.)

Annars håller jag på 7-?. Vallokalen stänger 21, men sen ska rösterna räknas och rapporteras till länsstyrelsen. Räknar med att vara klar strax före midnatt.

85. Besvikelse

För några veckor sedan fick jag mail från indiska med ett erbjudande om 30 % på valfri vara, eller om det kanske var 20 % på ett helt köp? En rätt okej rabatt var det hut som helst.

Jag hittade en så himla fin klänning som det liksom stod mitt namn på.

Men så visade det sig att frakten var så dyr att rabatten åts upp. Plötsligt var nog klänningen lite ful ändå.

Men idag när jag gick förbi indiska kom jag ihåg prickeklänningen och gick in dit för att prova den. Hur ledsen blir man inte när den i en storlek sitter som en säck, och i en annan inte ens går över tuttarna?

84. På väg

Väskorna är packade. Jag har köpt kaffe i en pappmugg.

När jag lämnade Stella i morse grät hon hjärtskärande. Ville inte vinka genom fönstret, utan kastade sig på golvet i protest mot mitt påklistrade leende utanför fönstret.

Det förtog glädjen över min lilla resa en aning. Det gjorde det onekligen.

Men ändå. Nu ska jag snart åka hemifrån några dagar. Få sova! Äta utan att bordsgrannarna vägrar äta / får utbrott och stormar ut / sätter sig under bordet och bajsar etc. etc…

83. Skolbesök

Idag följde jag med Helmer till skolan där han kommer börja i höst.

Alltså.

Han. Börjar. Skolan. I. Höst!!!

Ok. Förskoleklass. Det som hette lekis när jag klippte ut nalle-masker och knöt fast gummiband så hårt i dem att skiten gick sönder och aldrig gick att ha på maskerad ändå. (Som om jag någonsin skulle klätt ut mig till nalle! Jag ville alltid vara Svarta Madam och ha på mig gammelmoster Lottas svarta spetsklänning!)

Han hade varit rätt orolig innan. Bara en sån grej som att ta mat själv och sedan bära tallriken över matsalen.

Det gick såklart finfint! Bespisningspersonalen hade hjälpt honom att ta, men han sa vad han ville ha, så han hade tydligen ätit makaroner med kålpudding och falukorv… Bära tallriken till bordet gick utmärkt! Såklart. Dock att besvikelse hördes i hans röst när jag berättade att jag haft sylt på min kålpudding. Han hade missat den, stackars syltälskaren. I höst däremot, då vet han att det är längst till vänster som man ska leta efter sylten!