Egentligen är jag rätt grinig fortfarande. Tycker varken att livet eller skolan är särskilt skoj eller spännande. Men en positiv sak kan jag ju i alla fall pränta ner.

Träffade nämligen Barbasohl lite tidigare idag och hon sade något som jag placerade i min lilla minnesbank över bra saker. Att man sitter i biblioteket från 8-16 innebär ju faktiskt att man, helt ärligt, kan säga att man har suttit i bibblan från åtta till fyra. Kanske låter det självklart, men det behöver det faktiskt inte vara. Det är så lätt att se till allt som man inte har gjort under tiden man varit på uni. Den alldeles för långa 10-rasten. Den ännu längre lunchen. De två rasterna på eftermiddagen. Och bloggen man skrev, istället för att producera nånting smart och c-uppsatsaktigt. Ja, det där gäller ju om man över huvud taget kommer hemifrån.

Idag vaknade jag, än en gång, med brontohuvudvärk. (Vet inte riktigt vad det kan tänkas innebära, men ont har man!) Hade faktiskt tänkt att jag skulle komma ur sängen tidigt, men det gick inget vidare, med tanke på nyss nämna aj-aj. Dock kom jag faktiskt upp till slut. Och in i duschen. Och iväg till universitetet.

Visserligen har jag inte gjort någonting vettigt än. Bara lunchat och babblat och kollat bloggar. Men jag har ändå varit här i flera timmar. Och snart ska jag sätta igång med c-uppsatsen. Inte verkligen skriva på den, men åtminstone skicka mail till viktiga människor. Ett väldigt litet steg för mänskligheten, men ett enoooormt kliv för Barbafjant!