Det är en sån där dag som började redan igår.

Varannan tisdag jobbar jag veckans kortaste dag – mellan 8 och 9:30. Då passade det ju alldeles ypperligt att boka in ett tandläkarbesök idag kl 10:30, eftersom det är just en sån där kort tisdag idag.

Trodde jag!

Igår fick jag nämligen veta att diverse aktiviteter  var inplanerade på jobbet idag, mellan kl 8 och 12. Hurra vad kul det är att inte nås av information!

Så. För att hinna vara på jobbet kl 8 behöver jag åka med en buss som går 6:50. Givet-jäkla-vis låg jag och snoozade i en evighet och hade sen ungefär åtta sekunder på mig att hinna med bussen. Tack vare att den (precis som alltid) var försenad var det trots allt inga problem att hinna med.

Efter jobbet var det dags för nyss nämnda tandläkarbesök. Och där kom också en glad överraskning! (Hur ofta skriver man det om ett besök hos käftis!) Eftersom jag var där för att en precis nygjord lagning hade gått sönder behövde jag inte betala ett öre! Hurra!

Istället för att sätta mig på stan och jobba undan lite efter mitt tandläkarbesök åkte jag hem och sov. Jäkla höst som gör mig inte bara trött, utan nästintill död! Dock kan man ju inte sova hela dagen. I alla fall inte om man måste till arbetsförmedlingen. Och det måste man tydligen ibland.

Så kom jag hem. Igen. Och tänkte att det kändes precis lagom att käka middag och gå och lägga mig. Besvikelsen – åh, besvikelsen! – när jag såg att klockan bara var lite efter 16 och att jag måste vara vaken massor med timmar till.

Det är en sån dag. En där när man gör massor med saker, men dagjäveln aldrig verkar ta slut.

 

Annonser