Den här dagen började verkligen härligt rosenskimrande. Yoghurten var nästan slut och nästan-tre-åringen blev helt galen när hon fick pyttelite i sin tallrik. Att hon äter frukost på dagis var inget gångbart argument för att inte äta massor hemma.

Sen blev sexåetthalvtåringen citronsur när han inte fick titta på TV.

Helt överraskande gick påklädningen som en dans! Mest fantastiskt var väl ändå att Stella letade rätt på kläder själv och satte på sig både strumpor, byxor, t-shirt, fleecetröja, overall och vinterstövlar själv. Det enda hon behövde hjälp med var att dra upp dragkedjorna och att få snölåsen på plats. Helmer var minst lika bra på att ta på sig sina kläder, och blev överlycklig när han fick ett par raggsockar. Vem hade trott att stickade strumpor kunde framkalla sådan glädje?

Just det. Jag hann klippa 40 naglar också, innan kläderna åkte på!

Sen då.

Fram med snowracern och plötsligt ha världens gladaste barn!

Iväg till Stellas dagis och komma i skaplig tid. Jättefin lämning, med kram och puss och hejdå.

Så skulle jag och Helmer vidare mot skolan. Han satte sig på snowracern. Jag tog tag i snöret. Började dra. Och stod helt plötsligt med bara snöret och ratten i handen!

Efter att äntligen ha kommit fram till skolan och lämnat den försenade gossen återvände jag till förskolan där den trasiga snowracern stod parkerad.

Självklart tänkte jag att jag måste blogga om händelsen och tänkte att ett kort på det trasiga snöfordonet skulle passa bra. Eh, skulle inte tro det. Ajfånen vägrade funka eftersom det var så kallt ute.

Jaha. Nu borde den här dagen bara kunna bli bättre. Eller?

Annonser