Åker utan barnen.

Så lugn och skön tretimmarsresan blir. Så mycket jag kan läsa.

Jag stod på perrongen i Katrineholm och väntade på att tåget skulle rulla in. Väskan väger (minst) tusen kilo. Orkade inte flytta mig en meter. Tåget kom sakta rullande. Stannade precis framför mig. Dörrarna öppnades och jag kunde kliva rakt in. Som en dålig film.

Genom fönstret såg jag: kvar på perrongen stod en gubbe iklädd kostym. Vid hans fötter: en brun resväska av skinn. En sådan som min morfar hade.

Perfekt vore att ha ett kort på gubben här, men med ajfånkameran blir inga kort på gubbar tagna genom tågfönster. Synd.

Annonser