Det är nästan 9 år sedan jag flyttade från Limpan. Flera gånger förr har jag slagits av hur mycket som har ändrats de här åren.

Idag strosade jag runt på stan och kände så himla tydligt att det faktiskt inte är min stad längre.

Jag kan fortfarande hitta till HM för att panikköpa strumpor, men jag vet inte vilket fik man kan gå till om man vill sitta ensam med en tidning och sörpla kaffe.

Det var en konstig känsla det där. Att gatorna som jag känt så utan och innan inte är mina längre. Och att jag är inte deras.

Annonser