Det hänger ett hot över mig.

Strax efter lunch ringde Stellas förskola och meddelade att jag borde komma dit snarast, eftersom Stella hade kräkts.

Ända sedan vi kom hem har jag levt med hotet över mig: när som helst kan hon kräkas igen. När som helst.

Så fort hon har gäspat (och det har varit ett par gånger) har jag ängsligt frågat om hon mår illa.

Varje gång svarar hon, med en trött blick på mig ”Jag mår bra mamma”. 

Nej. Det har inte kommit nåt mer än den där kräkan efter lunch. Hur länge man nu vågar lita på att det kommer hålla i sig.

Annonser