Stella föddes ju med katastrofsnitt. Eftersom man inte hinner duscha i bakteriedödande medel innan ett sådant snitt är risken större för infektioner än om man föder med planerat snitt.

Jag märkte att jag hade en lätt feber efter snittet, men hade fått för mig att det kan vara normalt. Tydligen är det dock inte helt normalt att ha feber i två veckor… Det visade sig att jag hade en infektion, såklart. Den var inte särskilt svår att bli av med när jag väl hade identifierat problemet. Jag fick penicillin och snart var infektionen ett minne blott.

Nu vet jag inte om jag har googlat för hafsigt, men det verkar som att det inte är helt ovanligt att man får bråck efter kejsarsnitt. Särskilt inte om man fått en infektion. Ett bråck är, om jag nu inte googlat för hafsigt, som ett hål i bukhinnan. Genom det hålet kan tarmar och annat, som inte bör sticka ut, sticka ut.

På ena sidan av magen har jag en längre tid känt som en knöl, ungefär vid snittet. Eller knöl – klump kanske den ska kallas? När jag trycker lite på den verkar den kunna åka in igen, och det låter jättemärkligt när jag gör det. Mullrar som om tarmarna fått spatt, liksom. (Och jag har oftast en rätt tyst och snäll mage annars.)

Nu har jag ju haft det här himskans länge. Ett år. Ett och ett halvt, till och med? Kanske längre. Och nu ska jag faktiskt träffa en läkare och vädra mina funderingar. Ska bli intressant att höra vad det kan vara, och vad man kan göra åt det.

Annonser