Är det någonting som är helt värdelöst med min skitkropp (citat från förlossningen med Helmer, 2008) så är det att den är så himskans allergisk mot saker och ting.

Pollen kan jag väl stå ut med att vara allergisk mot. Har jag bara börjat med medicinen i tid (vilket jag faktiskt har gjort i år!) så brukar det gå rätt bra. De mediciner jag behöver då är: tabletter, ögondroppar och astmamedicin. Annars blir jag kliig, rinnig och väs-pipig.

Något som verkligen suger däremot, och som jag har väldigt svårt att stå ut med, det är min fiskallergi. Just nu när jag skriver det här hettar mina kinder. Det kliar faktiskt i hela ansiktet. På ena ögonlocket har en självspricka plötsligt uppstått. Ur sprickan vätskar det sig, och det svider nåt fruktansvärt. Förutom att det känns väldigt obehagligt så är det också så jäkla irriterande att plötsligt vara så enormt ful. Så får man kanske inte tycka, men det gör jag. Det här fula kommer hålla i sig mellan någon dag till en vecka. Det enda som hjälper är kortisontabletter, men det skriver inte läkarna ut särskilt gärna.

I morse var mitt ansikte faktiskt helt okej. En liten aning rödflammigt, men mest var jag faktiskt trevligt grisskär. Så umgås jag med mina barn några timmar. Får några pussar. (Och ger en hel del också.) Och plötsligt börjar det klia. Och svida. Och brinna under huden. Bara för att kidsen har ätit fisk på dagis, fyra-fem timmar innan vi pussades.

Det är synd om mig!

Annonser