Mars.

Är det inte något väldigt vackert över det ordet?

Äh. När jag tänker efter lite tycker jag nog att februari klingar lite vackrare, rent ljudmässigt.

Hur som helst är det jäkligt skönt att februari är över. Det har varit en bra månad på många sätt och vis, men det braiga tas liksom över av det faktum att jag har två ungar på två olika förskolor = två hämtningar på helt olika ställen.

Kanske tror någon att hämtningar bara innebär att man går in på förskolan, säger hej till pedagogerna, går ut i hallen, tar på ungen kläder och går ut i vintermörkret för ett härligt spontant snöbollskrig. Och sen går man säkert hem och dricker varm choklad också.

Nej. Man går in på förskolan. Hör hur ens unge vrålar neeej, eftersom hen sett en från fönstret och inte vill gå hem. Därefter försöker man föra någon slags konversation med pedagogerna, om lediga dagar, snuvor eller vad det nu kan vara. Under tiden har barnet sprungit in på en annan avdelning/”frökentoan” eller annat fiffigt gömställe.

Det stora barnet är just nu inne i en härlig period av att inte vilja klä på sig själv och ligger således på golvet och vrålar hjäääälp mig dumma mamma. Tvååringen, som verkligen skulle behöva lite hjälp, ligger istället på golvet och vrålar dumma mamma inte hjälpa!

Allt det här sker såklart under tidspress. Och med mig iklädd vinterjacka, mössa och halsduk. Med andra ord är jag väldigt varm och arg när vi efter 5-45 minuter lämnar den ena förskolan för att gå vidare till nästa och upprepa proceduren. (Jo, de har nog rätt i det där med dumma mamma. Ibland i alla fall. Ganska ofta. Typ.)

Men nu börjar vintern komma längre och längre bort från oss. Fortfarande har kidsen overaller, men snart går det faktiskt finfint utan. Att hämta på förskolorna kommer kanske aldrig bli en jätteenkel grej, men att slippa tusen lager ytterkläder (på både kidsen och mig) kommer underlätta en hel del!

Annonser