Alltså. Paniken man känner när man ser att det är dagis som ringer.

(När man vabbade två dagar förra veckan och tog en okynnessemester tre dagar den här veckan.)

Och så lättnaden när det visar sig att de bara vill fråga om man kan komma lite tidigare för att skriva på en lapp inför skolstarten.

Annonser