Det är så roligt med Stellas språk just nu. (Förutom de gånger hon vrålar neeej, så att fönsterrutorna skallrar.) Nästan varje dag kommer något nytt och det märks att hon själv verkar tycka att det är rätt skoj också.

Igår fick hon syn på telefonen som låg på vardagsrumsbordet och ville genast ringa till mormor. Det förstod jag eftersom hon pekade på telefonen och sa ”mommorrrr”, om man nu ska försöka skriva hur det lät. När jag svarade att vi inte skulle ringa, eftersom mormor inte var hemma, svarade Stella ”kissa boa” med lite frågande röst. Hon tog alltså för givet att vi inte skulle ringa till mormor eftersom hon säkert satt och kissade på toan!

Hon berättar ofta vad som är hennes och kanske framför allt vad som inte är andras. ”Min dudde” är en klassiker (alltså att ingen annan ska komma och mucka om mammas bröst/tuttar, för de tillhör faktiskt Stella!), precis som ”min alle” (alltså nalle) eller ”min puppa”. Nu är det ju inte så ofta som folk försöker stjäla hennes strumpor, men man vet aldrig…

Igår höll hon på med någon lång harang ute i hallen. Jag hade svårt att fatta vad hon menade och frågade skämtsamt om hon sagt att hon är en sko. ”Inte doja! Della!” blev svaret. (Alltså – ”jag är ingen sko, jag är Stella”.)

Frågar jag om vilka som har varit på dagis är hon noga med att berätta vilka som är barn och vilka som jobbar. När hon berättar vem som jobbar gör hon också tecknet för jobba, precis som att hon tecknar ”mjölk” när hon vill ha det vid matbordet.

Det är verkligen häftigt att få vara med på den här resan igen. Från litet marsvin till kommunikatör.

Annonser