I april började Stella på förskolan. Det är alltså ganska länge som hon har gått där nu.

Kanske har jag förträngt det, men jag kan inte komma ihåg att hon har gråtit vid lämningen. Istället har hon traskat in till sina kompisar, kanske krupit upp i soffan, gärna smugit sig in i famnen på nån av fröknarna, ibland in i lekrummet, ganska ofta har hon också klättrat upp i sin stol för att äta frukost.

Gött med gröt

Gott med gröt

Men idag.

Som hon grät. Och skrek. Och hulkgrät och snorskrek. Ledsen och arg och med en himla massa känslor överallt.

IMG_5640

En mästare på arga leken!

Överlag så är det väldigt mycket känslor överallt med henne just nu. Blir förbannad på strumbyxorna (som är så idiotiska att ”pupporna” sitter ihop med ”byssorna” – skitdumt!), ledsen när hon inte får ligga kvar i sängen och morgonmysa mer,  arg när hon inte får mer ”issin” (=russin) och överlycklig när det porlar i toaletten när hon kissar.

Tillbaka till lämningen. Hon var alltså väldigt upprörd och när jag stängde dörren skrek hon hjärtskärande.

Så fint det var att se ett sms från ett okänt nummer när jag kom hem. Och det var favvofröken som hade skickat ett sms att allting hade lugnat ner sig nästan med en gång. Jag är så himla glad att hon tog sig tiden att skicka det där meddelandet. Så mycket något så litet kan göra!

Annonser