Utan att jag riktigt tänkt på det har mitt liv faktiskt halkat tillbaka och blivit ett vanligt liv igen.

Ingen sjukskrivning. (Som aldrig blev en riktig sjukskrivning, eftersom jag inte orkade ta någon kamp med försäkringskassan. Istället har jag ett hål i mitt CV och en enorm skuld till min man, som har burit mig genom den här tiden. Både ekonomiskt och känslomässigt.)

Inget stirrande i taket. (Inte mer än det vanliga som nog många studenter har när de laddar för något viktigt.)

Jag har faktiskt ett liv igen. Ett meningsfyllt. Meningsfullt. Dricker kaffe. Lånar 500-sidorsböcker. (Har aktiverat mitt lånekort igen!) Antecknar med tusen olika färger. Hamnar i sammanhang där det är lika normalt att diskutera vad som händer med USA’s ekonomi just nu, som senaste avsnittet av Hollywoodfruar. (Inte bara sistnämnda…)

Det känns fint att vara jag igen!

Annonser