Nämn en bra sak med dig själv: 
Jag är bra på att förklara saker, och kan vara väldigt pedagogisk emellanåt.
Nämn en mindre bra sak med dig själv: 
De höga och orimliga krav som jag sätter på mig själv. Särskilt när de kombineras med min ibland totalt obefintliga förmåga att få tumme ur.
Vad var det senaste du sa högt?
Tack och hej! sa jag i telefon, till en sköterska på öronmottagningen.
Vad var det senaste du googlade? 
Svälta räv. Tänkte att det nog är så lätt att en femåring kan lära sig. …om bara mamman har lärt sig reglerna först!
Vad åt du senast?
En kaka till kaffet.
I vilken bil åkte du senast?
I en röd Ford. Min och Töntis bil alltså.
Hur skulle du se ut om du aldrig hade ändrat något med ditt utseende?
Tja, som nu ganska exakt, men utan drake på armen, älg på benet, fiskar på ryggen och kossa på foten. Och med väldigt beige-tantigt hår. Och så några ärr färre, efter diverse piercingar.
Vad är du rädd för?
Att min mamma ska dö. När pappa dog, för tre år sedan, totalkraschade jag och har egentligen inte återhämtat mig förrän i år. Vi var ändå inte särkilt nära. Jag kan inte ens tänka mig den dagen mamma försvinner.
Dessutom, på ett mer ytligt plan, hatar jag flaxande djur. Mer specifikt fåglar – särskilt duvor! – och nattfjärilar. Andra fjärilar är jag okej med. Och så är höjder någonting som jag blir mer och mer rädd för för varje år.
Vad var du rädd för när du var liten?
Ingenting alls. Totalt orädd för djur, natur, sjukdomar, mörker, ensamhet och vad man nu mer kan vara rädd för. Simma under vatten möjligtvis, men det var inte så mycket rädsla som att jag fick ont i ögonen av det.
Någon som inspirerar dig:
Näe, jag funkar nog inte så. Ingen specifik någon gång, utan snarare olika beroende på tid och sammanhang. (Åh, vilket skittrist svar!
Värsta smärtan du råkat ut för: 
Tre tillfällen som jag minns:
1) Föda barn var ingen höjdare, just när huvudet stod ”i utgången” och det enda jag ville var krystakrystakrysta, men var tvungen att låta bli för att inte spricka hejvilt.
2) Mystisk axelsmärta efter kejsarsnittet. Tydligen kan det bli så, pga läget på operationsbordet, eller hur det nu var. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö när det högg in. Faktum är att det nog är det ondaste jag har haft i hela mitt liv. Barbatönt hade precis gått iväg för att fixa käk, men rusade tillbaka till mitt rum när han hörde vrålen i korridoren. Han trodde nog också att jag höll på att dö.
3) När bedövningen släppte efter en nageloperation. Jag var åtta år, och hade opererat bort halva stortånageln pga. nageltrång. När bedövningen släppte gjorde det så helvetes jävla fanatiskt ont, och jag bara grät och skrek. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte fick någon smärtlindring? Jäkla skitföräldrar som inte tror på ”värktabletter i tid och otid”. Smärtlindring = bra! Punkt!
Annonser