Är det inte märkligt ändå? Senaste kursen som jag läste var en sån kurs som jag läst för tusen år sedan (eller åtminstone fem) men aldrig riktigt blivit klar med. Då tyckte jag att den var så jäkla meningslös och onödig och larvig. Jag kan väl fortfarande inte säga att det är just den där kursen – en naturvetenskaplig grundkurs – som kommer göra mig till en bättre lärare i svenska och samhällskunskap.

Dock så har de, sedan jag läste den förra gången, faktiskt gjort om kursen. Och det till det bättre. Onödigt vetenskapliga moment var nu borttagna. (Alltså, det är jättekul att de låter världsledande forskare föreläsa! Men kanske inte på engelska. Om ett ämne som uppskattningsvis 99,3 % av studenterna i salen inte förstår ett jota av.) Nu var kursen istället inriktad på vår egen verklighet. Den heter Global hållbar utveckling, och det var just vad vi pratade och läste om hela tiden.

Mycket fokus var borttaget från naturvetenskapen, och istället handlade det om hälsa, fattigdom, överbefolkning och annat som faktiskt också är otroligt viktiga delar att tänka på när det gäller hållbar utveckling. De delar som hade med naturkunskap att göra hade de lyckats göra så mycket mer motiverade än tidigare. Vi ägnade en förmiddag åt olika sorters energiomvandlingar (byggde egna små vindkraftverk, kokade vatten och annat skoj), för att lättare förstå smältande isar, ökenutbredning och alternativa kraftkällor. Vi blandade vatten, smör och diskmedel i olika byttor, för att lättare förstå hur lösningsmedel fungerar.

Kort sagt: en otroligt tråkig och krånglig kurs blev plötsligt rolig och gick att förstå sig på! Jag som hade trott att den kurs som jag läser nu (pedagogisk ledarskap) skulle bli terminens höjdpunkt. Nu känns det faktiskt som att höjdpunkten ligger bakom mig. Tänk, så det kan bli!

Annonser