Stella pratar inte särskilt mycket. Inte för att jag kommer ihåg hur mycket Helmer pratade i samma ålder, men jag inbillar mig att han pratade lite mer.

Förresten – det är ju himla relativt det där med att prata. Hon låter ju mest hela tiden. Och hon kan oftast kommunicera väldigt väl vad hon vill ha, och framför allt vad hon inte vill ha! Hon svarar tydligt ”Nä” och skakar frenetiskt på huvudet om jag försöker ge henne något hon inte vill ha. Det senaste jag försökt lära henne är att nicka och säga ”ja” lika tydligt. Det går … hyfsat bra.

Tar en liten promenad på ikeas parkering.

Tar en liten promenad på ikeas parkering.

Några små guldkorn i hennes ordlista är ändå när hon häromdagen satt bredvid mig i soffan, sträckte sig mot mina bröst och lite frågande sa ”dudde, näe?”. Hon visste alltså att hon inte skulle få amma, men kunde ändå inte låta bli att höra sig för! 🙂

I morse låg jag och morgonammade och surfade samtidigt på mobilen. Hon pekade på mobilen och sa ”babba dä!”. Självklart berättade hon för mig att hon ville titta på babblarna i mobilen, precis som hon gjort dagen innan! Babblarna är riktiga storfavoriter här hemma! Stella kan vara precis hur ledsen som helst, men så fort hon hör den lilla hunden i början av babblarna-sången slutar hon gråta och börjar knixa och knega med benen och skratta med hela kroppen.

Det är så himla spännande att vara med på den här resan. Från hjälplöst litet knyte, till framåt minitant med egna musikpreferenser och början till ett språk.

#1

Annonser