Jaha. Nu när det snart är påsk kan man ju passa på att återuppstå. Igen.

Någon som har gett upp totalt — eller som åtminstone jag har gett upp hoppet om — är min dator. Sedan jag fick min fina, fina asus i 30-årspresent för tre år sedan har den gett upp tre gånger, och nu kände jag att jag inte riktigt hade lust att investera mer i den. (Första gången tappade jag den i golvet. Andra och tredje gången har den helt enkelt gett upp livsandarna på något vis som jag inte förstår, mer än att den inte funkar. Alls.)

Efter vähähäldigt mycket velande och tvekande har jag nu bestämt mig för en lyxleksak. I mitt knä ligger nu lilla Maggie; en MacBook Pro. Hon har bakgrundsbelyst tangentbord och en massa spännande kortkommandon som jag jobbar på att lära mig. Vi är inte helt sams om hur allting ska skötas än, men jag är rätt säker på att vi kommer bli riktigt bra polare så småningom.

Tänk, för sisådär 25 år sen (herregud, så gammal jag är!) lekte jag för första gången med en Mac, som mamma lånade hem från jobbet. En av de fränaste grejerna man kunde göra med den var att rita med olika mönster. (Allting svartvitt.) Och nu sitter jag här igen. Har ännu inte hittat något program där man kan rita mönster, men om jag gör det lovar jag att publicera bilden här.

DSC00505

När man byter dator kan man ibland snubbla över bortglömda gamla bilder. Som den här. Helmer är nog ungefär så gammal på bilden som Stella är nu.

Annonser