När jag inte mår jättebra händer det ofta att jag slutar blogga. Jag har svårt att skriva när jag bara vill gå och gräva ner mig någonstans.

Ute är det snö, snö, snö. Och inne är det gnäll, bråk och tråk. Jag och storbarnet är verkligen larvigt samspelta, på så vis att när han är på dåligt humör blir jag på dåligt humör, vilket gör honom på ännu sämre humör etc etc i evinnerlighet. (Självklart kan man även sätta mig först i kedjan.)

Längtar efter sol. Och värme. Och efter lite ensamhet. Lite bara jag. Oftast tycker jag att det är väldigt mysigt att leva så tight med lillbarnet som jag gör, men ibland (allt oftare numera) vill jag bara ha mig själv och min kropp ifred. Inga små fingrar (med alltid lika jävla vassa naglar!) som krafsar och söker och drar.

Nåja. Det är ju ändå kul att blogga. Om jag bara gör det.

För ungefär tusen år sen började folk göra en sån där 100 inlägg på rad-utmaning.

Kan jag klara det? (Utan regler eller givna ämnen. Har så få läsare att en sån där fråga mig vad du vill-grej blir pinsam!)

Det är var i alla fall #1.

Annonser