Herregud så svårt det är att inte bli klyschig när ens bebis fyller ett. För hur kan man skriva om det utan att chockat utbrista att tiden går så foooort?

Galet fort går tiden! Den rusar iväg.

Det har gått ett år sedan jag kom från uppvaket och fick träffa dig för första gången. Jag kommer framför allt ihåg tre saker från vårt första möte. 1) Att du inte alls såg ut som jag hade trott. Helmer som nyfödd hade massor med mörkt hår – han såg faktiskt lite ut som schimpans. Du var så ljus, och hade så mycket mindre hår än jag hade räknat med. 2) Hur sjuk och ynklig du såg ut, med c-pap (andningshjälp), ekg-pluppar på bröstet och sond i näsan. Jag kommer inte ihåg om jag grät vid vårt första möte, men jag är rätt säker på att jag gjorde det. 3) Vilken vansinnigt ful mössa de hade satt på dig. Den var väl praktisk, på så vis att den höll alla slangar på plats, men ack! så ful.

Älskade. Lilla. Fina.

Älskade. Lilla. Fina.

Efter fem dagar fick vi åka hem från sjukhuset. Sedan dess har vi lärt känna varandra och varit med om en himla massa.

Du har gått från att nästan inte kunna någonting – inte ens andas – till att rulla, hasa, krypa, ställa dig, sätta dig, gå med stöd och slutligen släppa taget och börja gå omkring. Du har tre små tänder, som du ofta visar i ett av dina otaliga leenden. Du älskar musik och kan inte låta bli att knixa och knega med knäna, oavsett vad som spelas. (Förutom Army of Lovers, men alla kan ju inte älska 90-talsgaydisco.)

På nätterna vill du fortfarande gärna ammas, och ibland på dagarna också för den delen. Särskilt just nu, när du är lite förkyld och extra gnällig och klängig. Annars äter du gärna vanlig mat. Det mesta slinker ner, förutom om vi försöker mata dig med riktigt geggiga puréer som du verkar tycka är lite för barnsligt. Bäst är när du får äta samma mat som resten av familjen. Frukt är också smaskigt. När du äter clementin trycker du in en klyfta i munnen, och efter en stund matar du ut skalet/hinnorna. Väldigt effektivt!

I söndags hade vi lite kalas för dig. Din mormor och min morbror och moster var här. (Jag lovar att du ska få bjuda in dina egna polare när du blir lite större!) Precis som när Helmer fyllde ett år fick du käka tårta för allra första gången. Åååh, vad gott du tyckte att det var! Tårtbiten serverades direkt på brickan som sitter fast på ditt bord, och åts med händerna (och en fot). Jag tror att vi som tittade på dig hade lika roligt som du.

Bilder från ettårskalaset.

Bilder från ettårskalaset.

Du är så liten och du är så stor. När jag tänker på att du ska börja på dagis (om du får plats på ”rätt” förskola, alltså samma som Helmer går på) om bara några månader får jag lite svindel och sug i magen. Då flyttar du ju typ hemifrån. Nä, jag låter nog bli att tänka på det ett tag till.

Idag är det din dag! Min älskade stora, fina, lilla tjej! Finaste Stella-Bella Bing-Bång! Min lillaste kärlek. Min tant!

Grattis på ettårsdagen önskar din mamma!

Annonser