Jag brukar oftast inte tidsinställa mina inlägg, utan bara skriva och slänga ut dem.

Idag hinns det dock inte riktigt med.

Eftersom jag liksom är lite upptagen med att gifta mig och så.

Saker man kan ägna sig åt dagen innan sitt bröllop: ha skitont i halsen, gå till doktorn, få halsfluss konstaterad. Och öroninflammation (men bara i vänsterörat!). På apoteket visade det sig att mitt penicillin inte fanns inne. Tidigast i april skulle det komma in nytt. Apoteket ringde doktorn, och han sa att eftersom jag a) är allergisk mot kåvepenin och b) ammar, så fanns det inga alternativ. Ingen antibiotika till mig alltså. Dock fick jag bedövningsmedel till halsen utskrivet. Åh, så jag jublade över det! Ända tills jag testgurglade och höll på att kräkas. Något så äckligt har jag nog aldrig smakat förr. Jag ryser bara av att skriva om det. Halsontet blev dessutom inte särskilt mycket bättre, så nej. Ingen xylocain till mig imorrn.

Dessutom bestämde jag mig i sista minuten för att jag nog ville ha lite blommor, så jag beställde lite proffsigt en bukett som ”mer ser ut som en flugsvamp än en kvast”. Blir nog fint.

Tänk. För sju år (och två dagar) sedan var jag och lämnade blod för allra första gången i min nya hemstad. Blev visad vägen till blodgivningsstället av en klasskompis. Efter blodgivningen fortsatte vi med kaffe på Royal i timmar. Drack så mycket kaffe att vi nästan kräktes. Diskuterade grammatik (pragmatik, för tjyvingen!). Pratade om allt och inget. Och jag undvek hans mörka, mörka ögon. Vågade inte möta blicken.

Och nu är jag fru Tönt. Eller fru Tönt Fjant faktiskt. Helt kan jag inte skiljas från mitt namn.

Annonser