Så var det 2013 då.

Nyårsafton var fin. Vi tackade nej till fest och stannade hemma istället. Det var ju sån jag aldrig skulle bli: en sån där person som tar hand om baaarnen istället för att gå på fest. Dock är det bara att acceptera att just de här barnen, i just den här perioden av sina liv, har det bättre hemma än borta på kalas en nyårsafton. Och bara för att man inte åker bort behöver man ju inte strunta i att kalasa till det.

Helmer fick välja det godaste han kunde komma på, och åt således makaroner med köttbullar (utan ketchup!) och drack mjölk till det. Eftersom jag hade råkat häva i ungefär tusen liter sprit i efterrätten fick han även en egen sådan i form av en cornetto. Vi vuxna tryckte i oss den svenska nyårsmiddagen 1a) helstekt oxfilé med rostade grönsaker och bea. Sjukt gott! Och så ett rödvin som jag köpte bara för att det hade ett roligt namn, som jag hade missförstått, till.

Så lite grevinna och betjänt på det. Några tomtebloss. Obegränsad tillgång till godis.

Plötsligt: trött storbarn. Gäspig bebis. Strax före 22 sov båda två. Och fortsatte med det! Den ena mer eller mindre hela natten! Den andra till klockan 2, då mamman ändå var på väg mot sängen.

Någonstans på vägen också lite bubbel. (Skitäckligt bubbel. Måste skriva in en varning till mig själv i systemet-appen!) Fyrverkerispaning från balkongen.

Och fint nyårslöfte, som fanimig ska hållas. En gång i månaden få tumme ur, och åka och hälsa på någon av alla de där som man säger att man måste hälsa på någon gång, men inte har sett sen Helmer var bebis. Jag räknar med att 2013 ska innehålla (minst!) 12 fina återseenden.

Annonser