Hej Stella!

Oj oj oj, nu är du tio månader och tio dagar. Allting tar liksom en sån himla tid nu för tiden. Det är ju lite omoget av mig att skylla på en bebis, men faktiskt är det till stor del på grund av dig som det här månadsinlägget kommer så sent. Eller kanske inte så mycket pga dig, som pga dina nya sömn(o)vanor.

016

Ibland är hon vaken i vagnen…

På förmiddagarna somnar du gott – om du ligger i en rullande vagn. Då kan du sova från 9-12, vilket jag är oändligt glad över. Men om du inte är ute och åker den tiden håller du dig vaken cirka hur länge som helst. Kanske ända tills du sitter vid matbordet. Där blir du grinig och somnar bakåtlutad efter en kvarts gnäll. Tidigare har jag och pappa haft värsta lyxkvällarna, då du har somnat någon halvtimme efter Helmer, så att vi vuxna kunnat göra lite vad vi vill. Numera somnar du gott i ergoselen på pappas mage (och ibland i min famn i soffan) men tvärvaknar när vi försöker lägga dig i din säng! Likadant funkar det på natten. Du sover så länge du får ligga nära, nära. Gärna ammandes. Men vaknar så fort jag ens vågar tänka tanken att lägga dig i spjälsängen.

Här har Stella krupit upp på min rygg för att sova...

Här har Stella krupit upp på min rygg för att sova…

Samtidigt som du började sova sämre började du också äta mindre. Tidigare var en hel barnmatsburk mer eller mindre standard vid lunchen, men nu är vi glada om du äter en halv + lite frukt till efterrätt. Den mat som vi andra äter börjar bli mer och mer spännande. Du kanske inte äter så mycket av den, men du är så ivrig att testa att du hoppar upp och ner i stolen och viftar med armarna!

Maybe blondes have more fun?

Maybe blondes have more fun?

När du var nio och en halv månad lurade jag dig att ta några steg, genom att hålla en spännande leksak en liten bit framför dig. En gång sedan dess har du åter tagit några steg utan stöd. Annars verkar du inte tycka att det är så nödvändigt att gå. Du kryper snabbare än din egen skugga, så varför bemöda sig med att gå? Ja, förutom när du går längs med soffan eller vardagsrumsbordet förstås. Då kan du ju hitta en massa spännande leksaker! Helmers playmobilfigurer, till exempel… Häromdagen utförde du ett jätteroligt trix, som jag gärna slipper se igen: du sköt fram en stol till soffan, kröp upp på stolen och sen vidare upp i soffan!

Du låter nästan hela tiden, men säger inte särskilt mycket. I perioder har du övat på olika ljud. Ett tag var det pa-pa-pa-pa-pa, sedan ma-ma-ma-ma-ma. För tillfället säger du ofta titta, titta däh. Kanske är det inte bara ljud, utan faktiskt så att du har sett något intressant och vill dela med dig av det? För några dagar sedan fick du tag på dvd-fjärrkontrollen. Andaktsfullt petade du på knapparna och viskade ditt titta, titta dä!. Så lade du fjärrkontrollen mot örat, som om det vore en telefon.

Leker med "ett trollspö" (alltså en livsfarlig vass blommpinne som Helmer har gett dig) hemma hos mormor

Leker med ”ett trollspö” (alltså en livsfarlig vass blommpinne som Helmer har gett dig) hemma hos mormor

Det är så roligt att hänga med dig! (Förutom de nätter som du blir upprörd om jag så bara försöker flytta mig tre millimeter bort. Då är det skittråkigt att hänga med dig.) Trots din ringa ålder har du redan humor. Ett av dina favoritskämt är att stoppa nappen i munnen på folk. Leka tittut är också en höjdare. Jag var dock inte så road när du försökte dra ut mitt högerbröst och gömma dig under det. (Det kommer du fatta när du själv har fått långtuttar.) Sång och musik får dig på toppenhumör. Särskilt En kulen natt gillar du. När jag sjunger den börjar du skratta så fort jag kommer in på Långt ner i djupet-i-pet-i-pet-i-pet, och när jag kommer till …och det var du! bjuder du på världens finaste smile.

Det där leendet alltså. Det får mig att smälta. Hela du får mig att smälta faktiskt. Ibland börjar jag gråta bara för att du har så söta öron! På nätterna vill jag sälja dig ibland. Eller åtminstone hyra ut dig några dagar. Men så kryper du intill. Ger mig en blöt puss på kinden. Börjar göra pruttljud på min kind. Skrattar åt din egen rolighet. Och så vinner kärleken igen. Du min allra finaste lilla tant. Ditt bustroll. Din kärleksterrorist. Jag älskar dig så himla mycket, och är så glad att just jag är din mamma!

Min familj. Din familj. Vår familj!

Min familj. Din familj. Vår familj!

Annonser