Nä, rangordna på det viset går ju inte! Istället bjuder jag på en lista med filmer som jag har en eller annan relation till.

Helt och hållet utan inbördes ordning kommer här: några filmer som jag känner för att skriva något om.

1. Trolltyg i tomteskogen. Helt klart den film som jag har sett flest gånger. När min familj skaffade video 1986 var det inte så vanligt att ha det hemma, så det hände rätt ofta att kompisar kom hem och ville se den. Det var inte ovanligt att vi såg den 2-3 gånger på raken, med paus för tillbakaspolande. Jag har den numera på DVD, men den är onekligen inte riktigt lika bra längre, och jag pausar inte längre för att se trollens urroliga miner när de blir ertappade.

2. Ronja Rövardotter. Också en superfavorit när jag var liten. Allting var så fint och spännande. Ronjas hår, relationen med Birk, hur de fångade hästar med sina lädersnoddar, när hon låg bland vitsipporna, den skäggiga pappan, Skalle-Per som pruttade, hur hon åt ägg, alla sångerna.

3. Magnolia. Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om den. Mer än att jag när jag lånade ut den och glömde bort vem som hade lånat den köpte en ny. Jag kunde liksom inte leva mitt liv utan att ha den hemma.

En mängd till synes osammanhängande händelser vävs samman till en gråtfestival utan like. Även innan jag fick barn (läs: innan jag grät när jag tittade på film) grät jag hejdlöst till Magnolia. Aimee Manns musik gör inte direkt att jag gråter mindre.

4. Boogie Nights. Häromåret fick jag för mig att den var lite rolig, eftersom i princip det enda jag kom ihåg av filmen var repliken ”Jag har hört från Jack att du har en jättestor kuk”. Alltså föreslog jag för Barbatönt att vi skulle se den. Men hur kunde jag en gång i tiden tycka att den var rolig? Paul Thomas Anderson har regisserat den, precis som Magnolia. Gemensamt för de båda filmerna är, förutom stora delar av skådespelarensemblen, att de innehåller så mycket sorg och smärta. Äkta och naket (hö hö, passar ju en film som utspelas i porrbranschen) skildrande av hur det kan vara att vara människa. Ensamt, smutsigt, trasigt, trots en välpolerad yta.

5. Barbarella. Nä, det här är ingen särskilt bra film. Långt ifrån. Ett rymdäventyr från 1968 med Jane Fonda i huvudrollen. Hon åker runt i rymden och letar efter Durand-Durand. På sin resa träffar hon diverse rymdisar som hon foxar loss med. I stort sett kan man säga att filmen går ut på att Jane Fonda ska vara foxy. Låter väl som en helbra film? Eller inte. Anledningen till att den får vara med på listan är att jag och Barbatönt en dag i januari 2006 hade en rymdporrdejt, när vi kollade på denna fantastiska film i min lilla studentlägenhet. En fin historia att berätta för våra barn i framtiden.

6. When a man loves a woman. En film som man väl ska gripas av. Få tårade ögon när Meg Ryan rotar fram nån gammal vinflaska i städskrubben, och hennes barn sover sött i rummet intill. Men nej. Jag och min bror (som jag såg den tillsammans med) muttrar fortfarande om våra bortkastade 40 kronor. Samtidigt pratar vi ju faktiskt om filmen fortfarande, rätt många år senare, och det gäller ju inte alla kassa filmer man har sett.

7. Dirty Dancing. Jag är tjej uppvuxen på 80-talet och förväntas tydligen tycka att det här dravlet är bra. Det gör jag inte. Punkt.

8. Stekta gröna tomater. Många filmer som var sådär illande jättebra när man såg dem första gången känns mest pinsamma när man ser dem ett par år senare. Stekta gröna tomater är faktiskt lika bra fortfarande.

9. Gilbert Grape. Tänk, en film med både Johnny Depp och Leonardo di Caprio som inte går ut på att Johnny Depp och Leonardo di Caprio ska vara snygga. Så fin och sydstatssläpig. Jag har inte sett den på väldigt länge, men tänker mig den som en av mina favoriter.

10. ”Den ryska filmen”. Jag vet faktiskt inte ens vad den heter. (Barbatönt – vill du skriva det i en kommentar?) På något vis har den blivit en följetong här hemma hos oss. En rysk film som Barbatönt köpte för länge sen, och gärna vill se tillsammans med mig. Dock kommer han (/vi) oftast på det alldeles för sent, så att jag inte orkar se något djupt. Men jag lovar, en dag ska vi se den!

Annonser