Hej Stella!

Tänk, nu har det gått sju månader sen den där februarinatten då du kom till mig! Då var det vinter och nu börjar det bli höst.

När vi hänger utomhus älskar du att ligga i gräset och slita upp gräs och sen stoppa det i munnen. (Jag brukar försöka lägga dig lite idylliskt på en blommig filt, men det slutar alltid med att du antingen kryper fram till vagnen, ställer dig upp och slickar på den, eller så ger du dig iväg på grönbete som en liten kalv!)

Stoppa saker i munnen är en av dina favorithobbys. Gräs, leksaker, strumpor, löv och vad du nu råkar få tag på. Mat är också härligt, särskilt när du får äta själv. Det är ingen riktig ordning på dina måltider än. Ibland äter du samma mat som resten av familjen, ibland burkmat, ibland bebisgröt och då och då bara en bit gurka, bröd, broccoli eller nåt annat som håller dig sysselsatt. Än så länge är mat mer en sysselsättning än något du livnär dig på; en väldigt trevlig sysselsättning, verkar du tycka!

20120907-025037.jpg

När Helmer var lika stor som du är nu slutade jag amma honom. Han var inte riktigt intresserad, och jag hade rätt ont av det också. Nu går det finfint, och jag tror varken att du eller jag tänker sluta än på ett tag. För min del skulle det i och för sig inte göra något om du tröttnade på att käka på nätterna, men så länge du nöjer dig med en eller två gånger och sen somnar om med en gång går det bra.

Du sover inte längre tillsammans med mig i storsängen. Någon meter bort i rummet ligger du i din spjälsäng, som numera är sänkt i bott. (Vad konstigt det där ser ut i text! Madrassen är så långt ner det går alltså.) Eftersom du ställer dig upp mot allt du får tag på var det mot slutet helt livsfarligt att inte ha den sänkt. Samsovning har vi tyvärr fått sluta med, eftersom du är så himla rörlig och kryper ur sängen så fort som jag somnar och inte håller fast dig. (Fy fan, vad fort man vaknar när man väcks av en duns följd av ett skrik!)

Så här kan det se ut när Stella är nyvaken. Bilden tagen i stugan, där hon sover i stugvagnens liggdel direkt på golvet. Inte så hög fallhöjd om (när) hon ramlar ur…

Du har blivit otroligt mammig och lika mycket som du skiner upp när jag kommer in i ett rum, lika mycket bryter du ihop när jag lämnar det. Pappa tycker att det är ganska trist, eftersom det är han som får stå ut med en massa gråt om jag råkar gå förbi det rum där du myser med honom. Jo, för pappa duger alldeles utmärkt tills du märker att du inte är med mig. Särskilt mysigt tycker du att det är att sitta i babybjörnen på pappas mage. Där somnar du ofta, och om man har tur fortsätter du sova när man lyfter dig ur den.

Storebror är fortfarande väldigt populär. Du skrattar så man blir alldeles varm i hjärtat när han busar med dig. Häromveckan lekte ni en lek som verkade lika rolig för er båda. Helmer ställde sig bredbent och du kröp mellan hans ben, så flyttade han sig framåt så att du fick krypa genom tunneln en gång till. Och en gång till och en gång till!

Storebror leker och äter macka samtidigt.

Och vet du? Sju månader och en vecka gammal skämtade du för första gången. Du stoppade din napp i min mun och skrattade så att du kiknade. Heltokigt med en mamma med napp i munnen!

Så fort du hittar något att ställa dig upp mot så gör du det. Ställer dig upp alltså. Du går längs med låga möbler. Vardagsrumsbordet är perfekt, eftersom det har en hylla under bordsskivan. Du blir allt bättre på att sätta dig ner efter att du har stått upp. Att sätta sig från liggande har varit svårt, men plötsligt vet du hur man gör det också. Från att vingla som ett litet fyllo när du sitter kan du plötsligt sitta rak i ryggen och leka (gärna med lego!) nästan hur länge som helst. Kryper gör du numera helt obehindrat. Du är inte direkt rädd av dig, och har varit på äventyr såväl på balkongen som i trapphuset.

So long, suckers!

Dina kläder är i allt från storlek 62/68 till 74/80, beroende på märke och modell. Dina ögon som från början var gråa och sedan blev alltmer gråbruna börjar nu se riktigt klarbruna ut. Hår har du inte så mycket, men det lilla fjun du har blir alldeles tufsigt och vansinnigt sött när du har råkat dregla mjölk i det och sedan somnat!

Ibland när du sover måste jag smyga nära för att se att du verkligen andas. När jag konstaterat att du gör det gråter jag lite av lättnad. Och så händer det att jag tittar på ditt lilla, lilla öra och gråter en skvätt till, bara för att det är så himla fint. (Du förstår Stella, när man är gravid och  ammar bubblar det runt en massa hormoner i kroppen, och då kan man bli lite koko.) Jag älskar dig så himla mycket! Tänk att det var just du som låg i min mage, och kom hem för att bo här hos oss.

Annonser