Jag vet inte riktigt vart mina ord har tagit vägen. Som vanligt när jag är stressad över något sluter jag mig och orkar varken tänka på eller prata (eller skriva) om det. Tydligen inte om något annat heller.

Nästa vecka ska det bli kalas för Stella, och även det ska bli väldigt roligt blir jag också rätt matt när jag tänker på allt som ska fixas tills dess. Folk vill bo nånstans – räknar de med att bo hos oss?! Folk vill äta nåt – räknar de med att jag ska ordna det?!

(Och med ”folk” menar jag såklart vissa, särskilda personer och inte precis varenda kotte som är bjuden.)

Kalas är på samma gång det bästa och det värsta jag vet. Jag älskar att baka och laga mat, men är usel på att planera och blir alldeles stirrig och nervös när folk kommer med massa frågor innan allt är färdigt i mitt huvud. Även om jag har en lös idé känns det som att ingenting är ett dugg genomtänkt när jag blir tillfrågad om hur jag tänkt mig saker och ting.

Egentligen borde jag skriva en ordentlig lista, så att jag har svar på tal när de mest pushiga kommer med sina frågor, men jag är alldeles för trött och går istället och lägger mig. Imorrn kanske jag skriver lite lista… Eller en annan dag.

Annonser