Nu är jag tyvärr fullständigt usel på att både läsa och rita kurvor och diagram, så jag kan inte illustrera det här inlägget.

Med ett exempel på hur kurvan över hur många dagar Helmer har varit hemma från dagis stämmer exakt överens med den nedåtgående kurvan. Som visar mitt humör.

Jag är så trött på att säga nej. Och stopp. Och lugn. Och försiktigt. Och akta.

Och trött på tv’n som skvalar samma film (Bortspolad igår. Lilo och Stitch 2 idag) om och om igen. Bara för att jag inte ids. Inte ids leka riddare och tjuvochpolis och sitta ensam med pärlplattan som har övergivits för något annat.

Och jag läser att man ska sova när bebisen gör det. Så jag sover mellan midnatt och sju, kanske åtta. Vaknar vid fem när hon vill äta. Hon somnar om efter en kvart. Jag ligger sömnlös en timme.

Sen. När jag vill sova när bebisen gör det. Måste jag vara vaken. För annars kanske storebror somnar. Och kan inte somna förrän tio på kvällen.

Så jag håller mig vaken. Och räknar ner. Imorgon ska han inte till dagis. Men på onsdag. Då! Då ska jag sova när bebisen gör det!

(Och bli en glad mamma igen. En som inte vrålar när hon hittar vardagsrumsgolvet bestrött med pärlor och någon har stängt av kaffebryggaren och den nya rullen med hushållspapper plötsligt är slut.)

Annonser