Man ifrågasätter ju sin egen vettighet när man lär treåetthalvtåringen Bä bä vita lamm gick på restaurang.

Det var väl en timme sen och hittills har jag hört den kanske några hundratusen gånger. (Det kan låta som en överdrift, men det är inte säkert att det är det.)

Tack och lov har sången för tillfället fallit bort från barnets minne och han har övergått till att titta på Kirikou, en fransk barnfilm med västafrikanskt tema. Väldigt charmig och en trevlig variation till mer skräniga program. Edit, ca en sekund efter att jag skrev det där: Barnet vill byta film, eftersom ”lejonet är lite läskigt”.

Och om någon undrar om texten till Bä bä:

Sjung: Bä bä vita lamm, gick på restaurang
”Rappa”: Gissa vad han gjorde!
Bajsa under bordet!
Då kom polisen,
ridande på grisen.
Bä bä släppte fisen!
*prutta med munnen*
Bläääää!

Annonser