Igår var alltså dagen då Pomme skulle ha kommit ut. Det tyckte hen uppenbarligen var en dålig idé och är således än så länge kvar i magen.

Jag måste medge att jag blev lite besviken att det inte blev igår, eftersom Barbatönts mamma skulle ha fyllt 70 då. Det hade varit en så fin hälsning till himlen.

Samtidigt var det lite skönt, eftersom jag ännu inte har hunnit tvätta och fixa i ordning alla bebiskläder än. Dessutom skulle våra barnvakter bort idag, så det kändes som att det skulle kunna bli lite rörigt för Lelle.

Det stör mig faktiskt inte mycket alls att vara inne på övertid. Jag är visserligen sjukt trött i kroppen (och emellanåt i själen också) men vet ju att den trötthet som kommer med en liten bebis inte är nådig den heller. Det mest irriterande är väl folk (läs: mamma) som hör av sig stup i kvarten och undrar om bebisen har kommit än. Eller kanske ännu värre – som varje gång man själv ringer till dem inleder samtalet med ”är ni på väg till sjukhuset?”.

Nä. Jag är inte på väg till sjukhuset. Och bebisen har inte kommit än.

Annonser