Jag dricker kaffe nästan varje dag, men det är ingenting som jag inte skulle kunna leva utan.

Jag började röka i 16-årsåldern. När jag väntade Helmer slutade jag, men var rätt övertygad om att jag skulle börja igen. Jag blev visserligen aldrig igen en varje-dagrökare, men exempelvis under förra sommaren var jag mer än en feströkare. (Om man inte lever efter devisen livet är en fest, vilket det verkligen inte var på den tiden.) Den här graviditeten har jag märkligt nog förlorat allt sug totalt. Jag känner visserligen mig själv tillräckligt väl för att inte kunna vara säker på att suget inte kommer finnas där nästa gång jag dricker vin, men vanliga tisdagscigg är jag verkligen fullständigt osugen på. Inget beroende där heller.

Nässpray är visserligen något som jag använder varje dag sedan flera månader tillbaka, men jag vet av erfarenhet att det beroendet försvinner samtidigt som bebisen ploppar ut.

Nä. Det jag mår riktigt dåligt om jag inte får. Det är

Kramar. Pussar. Närhet. Ömhet.

Annonser