När jag var liten var jag kortare än nu. Jag vet inte riktigt hur lång, men ungefär sådär som man brukar när man är liten, tror jag.

Jag tyckte inte särskilt mycket om att vara barn. Jag längtade bort och fram och till att vara någon annan. Eller kanske bara vara mig? När jag hör folk önska att de fick vara barn igen förstår jag aldrig vad de menar. Jag vill aldrig någonsin vara barn igen! Aldrig igen vill jag bära en så enorm längtan efter så mycket som aldrig blir uppfyllt. Vilja bli sedd och hörd och respekterad (och älskad och få veta det).

Så många år har jag trott att jag har överdrivit – att det är typiskt mig att kräva uppmärksamhet och vara självömkande. Men under året som har gått har jag rotat i det gamla. Och jag har upptäckt att människor som stod utanför har skrivit i mina journaler att pat. reagerar på yttre faktorer. Jag var en pat. hos psykologer, och de såg att jag reagerade. Att något var fel runtomkring. De hörde mig skrika och såg mig slå både andra och mig själv.

Alla trodde att jag var så arg. När jag egentligen var ledsnast i hela världen.

Annonser