Det här brukade vara den lätta punkten förr i tiden. Den där sidan där jag skrev att min favoritfärg är rosa, att jag älskar schweizernöt, att min bästa film är Ronja Rövardotter och att det bästa som finns är att ligga på rygg i gräset och se molnen glida förbi, samtidigt som man känner basen och hör avlägsna toner från någon konsert. (Det sista kommer från en bakisdag på hultsfredsfestivalen -99.)

Numera är jag lite mer osäker på vem jag egentligen är. Det finns ju en del saker som är enkla: 31 år, lärarstudent, gravid och mamma till en treåring, sambo med Barbatönt, uppväxt i Östergötland, numera värmlänning. Efter en hel rad med kriser under 2010 tappade jag fotfästet och vet numera inte riktigt vem jag är, även om jag är på god väg att komma tillbaka. En kombination av vanlig deppighet, extrem stress i studierna (läste ett tag tre kurser samtidigt) och flera dödsfall i den närmsta familjen sänkte mig totalt. Från att vara en ganska framåt person, om än med en ganska rejäl dos cynism, blev jag bara en trist blöt fläck. Jag lärde inte känna nya människor på kurserna jag läste, för jag orkade aldrig riktigt prata med någon, och var för den delen för stressad för att lyssna på någon annan. Sakta men säkert är jag på väg tillbaka till att bli mig själv. Frågan är bara vem det är.

Den 27 januari 2012 är mitt och Barbatönts andra barn beräknat att födas. Just det datumet skulle Barbatönts fina, fina mamma ha fyllt 70, så det vore verkligen fint om bebisen ville komma då! Storebror kom dock inte förrän drygt två veckor efter tiden, så jag räknar inte med att få ge svärmor en postum present.

Annonser