Jag orkar inte skriva så mycket om pappas begravning. Vädret var fantastiskt, med strålande sol, doft av nyklippt gräs och kvittrande fåglar i träden. Kistan täcktes av ett mörkblått tyg, kantat med guld. Ovanpå kistan låg en bukett helt i vitt. Runtom ljus och blommor. Kyrkan var sval, men tårarna brände bakom ögonlocken. Så kom de. Som en flod.

Jag vill tacka livet

Svensk text: Brita Åhman, 1975
Chilensk originaltext och musik: Violeta Parra (”Gracias a la vida”), 1964-1965

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor
i mängden mänskor mannen som jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig hörseln
som i all sin vidhet
fångar natten och dagen,
syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall
och ett ösregn
och röstens ömhet hos den som jag älskar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig ljudet
och hela alfabetet
så att jag fick orden
för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig lång vandring
för så trötta fötter.
Jag gick genom städer,
genom djupa vatten,
över stränder, berg, öknar och på slättland
hem till ditt hus och dina gröna ängar.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav mig ett hjärta
som i grunden darrar
när jag ser på frukten
av det hjärnan skapar
och det goda långt borta från det onda
när jag ser in i dina klara ögon.

Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det har gett mig skrattet,
det har gett mig smärtan
så att jag kan skilja
lyckan ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger
och era sånger som är mina sånger
och allas sånger som är samma sånger.

(Hämtat från http://enn.kokk.se/?p=1426, med vissa stavfel redigerade av mig.)

Annonser