Etiketter

,

Jag har försökt formulera det här inlägget flera gånger. Men det vill sig inte riktigt. Oavsett vilka ord jag väljer känns det bara klumpigt och klantigt. Klyschigt och kletigt. Inga ord klarar av att beskriva vad som hänt, eller hur jag känner.

Söndagen den 18 april dog min pappa.

Och vad fan skriver man om det? Om man känner att just de där orden bara blir alldeles för hårda? Varje gång jag måste säga det känns det som en käftsmäll. Varje gång jag berättar för någon att min pappa dog i söndags känns det som att han dör igen. Och igen och igen.

Och det värsta är att jag inte kommer ihåg hans ansikte. Det enda jag kan se framför mig är hans kalla, döda, bleka händer.

Jag saknar min pappa!