Etiketter

, ,

Det här hade jag egentligen aldrig tänkt berätta om för någon, men så läste jag Veronikas inlägg om när hon skickat inbjudningar till sonens födelsedagskalas utan att komma ihåg när kalaset ska vara, och tänkte att  jag kan bjuda på min mammaförvirring.

Igår när jag kom till dagis för att hämta Lelle var kidsen ute och lekte. Vid sandlådan närmast huset lekte tre små halvfjantiga figurer som såg lite allmänt menlösa ut. (Ni vet, såna där små galonklädda typer som bankar håglöst på hinkar med spadar.) På gården såg jag några andra ungar som cyklade på trehjulingar eller knatade omkring med docksulkys. Men ingenstans kunde jag se Helmer. Inte ens läääängst bort, galopperande med en docksulky, vilket annars brukar kunna hända då och då. 🙂

Då, precis när jag har frågat fröken om jag borde känna igen någon någonstans, inser jag att en av de där galonklädda halvfjantarna var min unge!

30 år gammal har jag alltså blivit så dement att jag inte känner igen mitt eget barn. Tur att han kände igen mig i alla fall!

Annonser