Ibland vill jag bara göra som Lelle.

Säga ”nä nä nä nä nä” och vända mig om och springa iväg, när saker och ting inte passar mig.

Just nu är jag på VFU (praktik alltså) och får det där suget flera gånger om dagen.

Som nu, när jag försöker kräva av den ansvarige att han faktiskt ska ta sitt ansvar och hjälpa mig att fixa log-in till datorn. Det är liksom lite lättare om man inte bara kan surfa, utan även skriva och dessutom spara det man har skrivit… Så får jag till svar att jag ska ringa ännu nåt nummer, till nån tant och säga nånting. Det är då jag bara vill ropa nä nä nä nä nä och spinga iväg istället för att lyfta den där luren igen.

Annonser