Ibland sitter jag och funderar på oviktiga små saker. (Och ibland funderar jag även på lite viktigare saker. Det är olika från dag till dag det där.)

En sak som jag precis nyss kom att tänka på är hur svårt det är att uttrycka att något är …positivt.  Inte att berätta att en måltid var utsökt eller att vädret är till belåtenhet. Men när man ska försöka säga någonting om kläder, till exempel. Eller skor eller frisyrer. Det går ju bara inte!

Är det månne ironin som har förstört allt? Är det på grund av Henrik Schyffert (som för övrigt bara blir snyggare för var dag som går!) och hans generationspolare som det inte går att uttrycka sina positiva känslor inför någons (exempelvis sin egna) nya frisyr.

— Haru klippt’ej?
— Mm
— Å färgat, va?
— Mm
— Grymt!

Oavsett om man byter ut sistnämnda kommentar mot coolt, fräckt, ballt eller vad som helst låter det som en drypande sarkasm. Eller är det bara jag som är överkänslig? Istället får man nöja sig med att låta som sin mamma och säga att det är snyggt. Och det är det säkert också. Men att man är lite imponerad, det glider förbi, pga rädslan att inte vara …cool.

Annonser