Om du fick tag på en fjärrkontroll, som kunde spola ditt liv framåt eller bakåt, vilken knapp skulle du trycka på då? Läste nyss frågan i en blogg och tyckte att det var lite spännande att tänka på.

Min första tanke var inte bakåt! Fy fan för att vara barn igen! Jag passade verkligen inte som barn, eller som det heter på Barbafjantspråk: det var inte min grej, riktigt. Jag kommer nästan inte ihåg någonting av min barndom. Inte på det där sättet som andra verkar göra, i alla fall. Jag minns visserligen huset vi bodde i och vad som växte på träden utanför, men inte vad vi gjorde i huset, vad som sades i trädgården. Jag tittar på kort från mitt 6-årskalas och kommer ihåg vad alla heter, men kommer inte ihåg kalaset. Vad som hände, vad vi gjorde, vad vi lekte.

Men jag tror inte att jag vill spola framåt heller. Jag är visserligen vansinnigt nyfiken på vad framtiden har att erbjuda mig, men jag vill få uppleva vägen dit ju! Inte bara upptäcka att det redan har hänt. Jag vill se Lelles första stapplande steg utan stöd; inte plötsligt se honom springa obehindrat. Jag vill (tro det eller ej) våndas i tentasalar; inte plötsligt ha examensbeviset i handen. Jag vill känna hoppet vakna, när snön långsamt smälter undan och lämnar marken grusig och vårnyvaken.

Kanske, kanske, kan jag tänka mig att spola bakåt. Men bara med villkoret att jag kan spola fram snart igen. I så fall trycker jag tillbaks min kontroll till den 24 september 2007. Till just den minut när jag står med en positiv graviditetssticka i handen – jag står där i köket, köket som jag just åt lunch i – och hör Barbatönt sätta nyckeln i låset. Dit skulle jag kunna tänka mig att spola tiden. Leva där någon minut. Och sedan återvända hit igen.

Det skulle jag kunna tänka mig.

Annonser