Förra veckan fick jag ett ganska trevligt telefonsamtal från mitt gamla sommar-/extrajobb, som undrade om jag ville hoppa in lite extra i helgen. Klart att jag ville!

Så nu har jag jobbat två korta pass och ska snart iväg och jobba ett lite längre. (Kort är fyra timmar, lite längre sex och en halv. De längsta passen har jag för mig är tolv och en halv galna timmar, eller kanske tretton.)

Nu har jag två – väldigt tramsiga, men för mig allvarliga – dilemman att försöka reda ut innan bussen går om två timmar.

För det första: Var 17 är usb-kabeln till min mobil?! Nu när jag varit så duktig att jag har rippat lite ny musik vore det ju himla trevligt om jag kunde få in den i telefonen också! (När telefonen var ny strulade den så mycket att jag aldrig riktigt kom så långt som till att lägga in bra musik. Jag slängde in två album och sen orkade jag inte mer. Sen kom en liten Lelle och jag slutade lyssna på musik i lurar ett tag. Och nu, när jag är redo att börja fixa med det, är snör-helvetena spårlöst försvunna!) (Ja, jag gillar att kalla alla kablar, remmar, bälten, rep och vad det nu kan vara för snören. Alltid retar det nån.)

För det andra: Börjar det inte bli dags för mig att ta med en egen mugg till jobbet? Jag har ändå varit där sedan februari 2006. De stackars vikariemuggarna blir mer och mer slitna, om de ens finns kvar. I helgen drack jag inget kaffe, så då hade jag inget koll på den saken.


Det är sådana storartade tankar jag ägnar mig åt, när jag inte granskar läroböcker i Samhällskunskap eller funderar över oligarkins järnhårda lag. Högt och lågt som vanligt alltså. I min värld.

Annonser