När ens svärfar ligger på sjukhus efter en stroke så kan man ju tycka att ett av de sista samtal man vill få på sin mobil är ett från sin mammas kusins man, som berättar att ens mamma varit på fest hos dem under kvällen, men nu har åkt därifrån. Med ambulans.

Trots att jag inte alls ville få ett sådant samtal var det just ett sådant jag fick i söndags kväll.

De visste inte riktigt vad det var, mer än att hon hade himskans ont. Sådär så att hon inte riktigt kunde säga var det gjorde ont. Kanske ryggen? Eller magen? Eller bröstet? Kanske överallt? Och så spydde hon som en kalv. Min mamma är en sån där som inte ens spyr när hon har maginfluensa, så det här tydde på att hon var riktigt dålig.

Vid tjugo över tre på natten hade hon skickat ett sms till mig, där hon meddelade att det var ett gallstensanfall som hon fått. (Då sov jag sött i en extrasäng i Karlskoga.) Jag har sällan blivit så lättad som när jag läste det. Jag orkar liksom inte med så mycket mer just nu…

Hur det går för Barbatönts pappa vet vi väl egentligen inte riktigt än. Det är fortfarande bara vänta som gäller.

Annonser