Äntligen har min symaskin kommit till liv igen.

Eftersom allting gick så sjukt snabbt när jag flyttade till Karlstad för tre år sedan (shit! är det inte mer?!) var det vissa saker som inte kunde flytta med mig. Det låter ju rätt ologiskt, men det är det inte alls. Nämligen var jag helt desperat efter en flyttbil – en sån där som man hyr på statoil – och fick nöja mig med en alldeles för liten, eftersom det var den enda som var ledig den helgen. (Jag fick antagningsbeskedet på en måndag och flyttade upp på lördagen veckan därpå!)

En av de saker som inte fick plats i bilen (eller kallar man det buss?) var min symaskin. Det var helt enkelt så knakelibrakfullt i lastutrymmet att den inte gick att trycka in. Tills vidare fick den bo i Barbafarfars förråd, och där har den bott i några år nu… Min mamman (jepp, bestämd form ska det vara!) åker lite då och då mellan Karlstad och Limpan, men har av olika anledningar aldrig lyckats tajma sina tider med farfars, så maskinen har snällt fått stå kvar där ovanför pizzerian där Barbafarfar har sina domäner.

Nu i höst blev det i alla fall äntligen av. Maskinen var åter hos mig!

Men.

När jag packade upp den visade det sig att en väsentlig detalj saknades. Den där hylsan som man stoppar in undertråden i var borta! När jag ringde till Husqvarna-butiken här i stan visade det sig att det kostar tre- till fyrahundra spänn att köpa en ny! Tur då att min svärmor inte bara har två symaskiner utan även är väldigt snäll, så att jag fick länsa hennes ena maskin på undertråds..eh, hylsan eller vad den nu heter.

Så nu kan jag äntligen sy igen!

Inte för att jag kan sy (vilket man kanske kan få intrycket av att jag borde kunna, med tanke på att jag har en symaskin) men jag tycker att det är himskans skojigt att kreera! Hittills har jag hunnit knåpa ihop en lodisväska, ett underlakan och ett litet örngott till Lelles vagn. Och så skulle jag sy en liten haklapp till honom, men det blev visst en mössa! Tyvärr började han gråta nåt alldeles hjärtskärande när han fick mössan på sig – och jag började skratta helt hysteriskt – så jag sydde om den till en haklapp ändå!

En helt värdelös haklapp för övrigt, men det var skoj att göra den!

Annonser