Igår gjorde jag någonting som jag troligtvis inte kommer göra om på länge. Förhoppningsvis aldrig.

Jag åkte och storhandlade. Ensam med Helmer.

Först tog vi bussen till Ikea, där vi inhandlade ett stycke stol till Lelle. Och en svart-vit hjärtformad kudde, som matchar vagnen. Nämligen tycker Helmer att det är ruggigt tråkigt att ligga ner i vagnen om vi är inomhus någonstans – typ i affärer och så – men jag tycker inte att han är redo för att sitta i vagnen än. Med en kudde bakom ryggen kan han få kika ut på världen ibland, men mestadels ligga i sin lilla kajuta och umgås med bamsefigurerna.

Redan på väg från Ikea insåg jag att det nog skulle bli en rätt knepig shoppingrunda. Benen till stolen fick (nästan) plats under vagnen, likaså gjorde den lilla ”lekbrickan”. (Man lär sig nya ord nästan varje dag när man har barn!) Själva sitsen, däremot, fick inte plats under vagnen. Och ville bara ramla ner när den låg ovanpå liggdelen. Så det slutade med att jag lade den ovanpå suffletten! Såg lite lagom lodisaktigt ut…

Inne på coop (eller vad 17 det nu heter, konsum eller obs eller nåt) visade det sig att det inte fanns några korgar på hjul, utan bara vanliga. En sådan korg ställde jag över vagnen och den andra bar jag runt på. (Taikonkänslan var nu ännu starkare.)

Tack vare att Lelle halvsatt lite grann blev han i alla fall inte (särskilt) galen. Skrek en del mot slutet, men inte som han hade gjort annars om han varit vaken och legat ner.

Lastad med fyra kassar, ett blöjpaket ovanpå vagnen, sittdelen till stolen ovanpå suffleten, tre ton potatis och stolsbenen under vagnen och med blodsockret nere i tårna slirade jag mot bussen. (Frost på jättelik parkering + lågprissneakers = dålig kombo!) Som för att motbevisa lagen om alltings jävlighet kom bussen bara en minut efter utsatt tid. Dessutom var det den bra bussen, som går hela vägen hem (så när som på 200 meter) som kom, och inte den där dumma som bara går till torget. Och som grädden på det bussiga moset var jag den enda barnvagnen på bussen, så att jag kunde bre ut mig totalt ogenerat med båda vagn och kassar!

När jag kom hem insåg jag att jag hade glömt att köpa fil. Vi gör ju bara av med cirka tusen liter i veckan, så det är ju inte så lätt att komma ihåg det…

Och så visade det sig att vår ärvda barnstolsinsats, som gör att även småpluttar kan sitta stadigt, inte alls passade till stolen. Jäkla Ikea, som ändrar mått på allting!

Så. Trots den fantastiskt braiga bussresan hem tänker jag undvika såna här vådliga strapatser i framtiden!

Annonser