Igår när jag bytte om till pyjamas på Lelle tyckte jag att det luktade lite skumt. Jag kunde inte riktigt avgöra om det luktade ersättning, kräks eller kanske ingenting, så jag böjde mig ner och sniffade lite.

Och Helmer började skratta!

Jag sniffade igen.

Och Helmer skrattade.

Töntis kom in i badrummet och undrade vad vi hade så roligt åt.

Så sniffade Barbatönt.

Och Helmer skrattade.

När han skrattar annars brukar det ju ändå oftast vara något som jag kan förstå är lite roligt. Typ en blinkande leksak som kommer åkande på golvet. Eller när jag kittlar honom.

Men ljudet av en vädrande näsa? Han är lite skum, min son.

Annonser