Idag skulle min morfar ha fyllt 91 år. Den akuta sorgen har gått över, men jag saknar honom fortfarande ibland. Särskilt när jag åker med den busslinje som åker förbi precis utanför det hus där han bodde. När jag går tillbaka i bloggen och möts av fotot på morfar börjar jag gråta. Bilden är så fin och framkallar så mycket känslor som jag inte visste att jag hade.

Idag är också Helmers fyramånadersdag! Den har inte firats på något särskilt sätt. AD-droppar, bröstmjölk och nån flaska ersättning bara. Inte så festligt kanske, men unge herrn verkar synnerligen nöjd.

Annonser