Igår blev jag (än en gång) skitsur på sjukvården. Hur hemska måste mina eksem bli innan jag får en tid?

I augusti fick jag visserligen tid på hudmottagningen imponerande snabbt, men det var å andra sidan en återbudstid, som jag inte kunnat ta om jag inte haft ett så luftigt schema som man faktiskt har som föräldraledig. Jag träffade en trevlig läkare, och gick därifrån utrustad med recept på sjuttielva salvor och krämer. Ett tag hjälpte de utmärkt, men nu ser jag återigen HEMSK ut! Att det dessutom kliar nåt infernaliskt hela tiden gör ju inte saken bättre. Plus att ögonen rinner, eftersom ögonlocken är som öppna sår. (Det gör precis lika ont som det låter.)

Jag skulle ringa tillbaka till min läkare efter åtta veckor, vilket jag trodde att jag gjorde igår. Men icke. Jag kom inte längre än till en receptionist / sköterska, som bokade in en telefontid åt mig. Den 3 november!! Om över två veckor alltså. Och då är det bara en telefontid, inte ett riktigt läkarbesök.

Det enda råd jag har fått är att ”fortsätta smörja efter tidigare schema”. Så jag smörjer och smörjer och hoppas att det ska hjälpa någon gång.

Jag är så jäkla trött på det här! Mina kläder ser hemska ut, eftersom jag blöder så mycket. Till och med på golvet här hemma kan man ibland hitta blodspår efter mig! Jag känner mig så ful att jag helst inte går ut, vilket väl egentligen inte kan vara bra för eksemen, men jag står inte ut med folks stirrande. (Önskar att jag inbillade mig, men så är det tyvärr inte. Jag skulle också stirra om jag såg någon som såg ut som jag gör just nu.) Dessutom blir det ännu värre av värme, vilket gör att jag knappt ens vill krama Barbatönt, eftersom det blir så varmt och kliigt då.

Visst, det finns många som har det värre än mig. Det finns folk som dör av sina sjukdomar. Men det här är mitt helvete! Ett helvete som jag lever med dag och natt, hela tiden.

Annonser