Idag skulle jag och Lelle ut på äventyr. Eh, det där med ”äventyr” är väl i och för sig en lätt överdrift, men ändå. Vi skulle ta bussen in till stan för att leta efter tjockisstrumpbyxor åt mig.

(Som jag har fattat det så verkar nästan alla tjejer hata, eller åtminstone tycka illa om strumpbyxor. Om man är en tjockis så tycker man med allra största sannolikhet inte illa om dem – då hatar man hejvilt! De där eländiga benkläderna har nämligen en osviklig förmåga att aldrig sitta kvar där de borde. Rätt vad det är sitter grenen halvvägs nere vid knäna, och hälarna mitt fram på foten. Om man, som jag, är en tjockis blir det ännu värre, eftersom de storlekar som vanligtvis brukar funka, i alla fall vad gäller byxor, inte alls funkar när det gäller strumpbyxor. Då måste man plötsligt ha en mycket större storlek, som oftast inte finns. Troligtvis för att så många siffror inte får plats på etiketten…

Under graviditeten hittade jag dock någonting alldeles underbart, nämligen strumpbyxor som satt där de skulle*! Mammastrumpbyxor alltså. Nu ”borde” jag väl egentligen inte ha mammakläder längre, men det struntar jag högaktningsfullt i!

Problemet är bara att hitta de eländiga strumpisarna. De finns (vad jag har märkt) bara på H&M, som uppenbarligen uppdaterar sin mammastrumpbyxavdelning (puh!) ungefär en gång vart tredje år eller så. Varje gång jag går dit och letar gör jag det nämligen förgäves. Dessutom är det mer och mer utsorterat varje gång jag kollar. Ska det vara så himla svårt att ta in tjocka (typ 60 den.), svarta strumpbyxor i storlek XL? Tydligen!)

Självklart var det totalt tomt på såna strumpbyxor som jag ville ha, och ut till Bergvik orkade jag bara inte åka. Alltså gick jag och Lelle och fikade istället. Jag fick en latte, för det har jag hört att småbarnsmammor ska drickam, och Lelle fick ingenting. Han var glad ändå och flörtade med några norska tanter. Jag trodde att de bara hade någon märklig värmländsk dialekt, men när de frågade Lelle om han ”snakkte norsk” (stavning? ber om ursäkt, Dampis!) insåg jag att det faktiskt finns andra än östvärmlänningarna som pratar sådär…

Nu är det bara en dag kvar tills Barbatönt kommer hem från sin VFU i Karlskoga! Jag vet inte om jag längtar mest efter honom eller att få lite ledigt från Lelle. Det är nog lite både och tror jag…

*När man är icke-gravid är ju det där med ”sitter där de ska” ett ganska brett begrepp… Men om man kan stå ut med att ha midjan strax under, eller rättare sagt: kant i kant med, BH’n så sitter de perfekt! Grenen stannar åtminstone kvar, och det är väl ändå huvudsaken?

Annonser