Idag fick jag ett litet nästan-hybrisanfall, men det gick rätt snart över.

När man får nästan-hybris kan man exempelvis tro att man är en snuskigt rik person, som utan problem kan slänga ut en hundring på några kuvert. Nu är det ju så att jag inte alls är överdrivet rik, så jag och Lelle gick till Clas Ohlson (!) och köpte 50 stycken kuvert till det synnerligen rimliga priset 29 kronor.

(Vita kuvert, märk väl. Senast jag köpte ett storpack kuvert tyckte jag att det var en bra idé med rosa kuvert. Pastellrosa. Romantiskt pastellrosa.

Ibland tycker jag att det är lite skojigt, men oftast känns det faktiskt mest pinsamt att skicka iväg romantiskt pastellrosa kuvert till Försäkringskassans inläsningscentral, CSN, eller vad det nu är för myndighet som jag ska skicka något till.)

Dessutom fick jag för mig att jag skulle unna mig något (utläses såklart: nå’ gott) när jag ändå var nere på stan, för det har jag läst att småbarnsmammor ska göra. Unna sig, alltså. En dammsugare, som var så stor att till och med jag blev imponerad (och då måste jag påpeka att jag inte är särksilt lättimponerad av stora kakor) unnade jag mig. Och en kopp kaffe till den.

Jag råkade hälla i så mycket kaffe att det inte fick plats någon mjölk i koppen, men det visade sig att det inte gjorde någonting. Nämligen vaknade Helmer precis när jag skulle placera min söta rumpa på caféstolen, så jag var en rätt lång stund mer upptagen med att få honom glad igen än med att fika. När han äntligen slutade leka partytuta hade mitt kaffe svalnat till en perfekt dricktemperatur! Den enorma dammsugaren blev dock inte rättvist avnjuten, eftersom jag blev så stressad av unge herr Tuta (som han får heta ibland) att jag råkade hetsäta upp den på cirka tre sekunder istället för att spara den till bättre tider.

Nåja. Det har varit en hyfsad dag. Jag mår bättre. Tror jag. Typ. Ibland.

(Tycker inte om min husläkare, så jag vill inte vara sjuk…)

Annonser